Fotbollsflator

Fotbollsbrudar brukar få stämpeln som flator. Och går man tillbaka ett gäng år och kollar på Sveriges första damlag i fotboll så ser de rätt butchiga ut och flera ÄR gay. I mitt huvud så beror det inte på att flator är bra på fotboll eller att man blir gay av att duscha ihop med andra tjejer eller att heterobrudar inte klär i knickers, höga sockar och fotbollsskor.

Min förklaring ligger i att om man har kommit ut som gay och i och med det valt en alternativ livsstil som ändå kommer att ifrågasättas av andra kan man lika gärna göra fler saker som man själv vill göra. Som att spela fotboll. Heterotjejer kan få sin femininitet ifrågasatt om de spelar fotboll, en flata som får sin feminitet ifrågasatt kan säga "fuck you" och fortsätta.

Fotbollsflatorna banade väg för damfotbollen. Idag är inte damfotbollsspelare lika med flator. MEN herrfotbollsspelare är och har alltid varit lika med hetero. När skall fotbollsmännen börja komma ut?


// Edina (af Edina &Siv)

ibland önskar jag att jag var hetero

Korta stunder bara. Här kommer en lista över några av sakerna som jag är avis på:

• När man är på middag/fest med sin respektives vänner är det tydligare vilket gäng man tillhör. Killarna hänger med killarna, tjejerna med tjejerna. Som homo så vet man inte om man skall umgås med tjejerna för att man är tjej, eller killarna för att man är respektive till en av tjejerna.

• Det är lättare att bli med barn. Det kan ske spontant och kräver inte så mycker jobb eller tankeverksamhet. De behöver inte heller bestämma vem som skall bära barnet i sin mage.

• Heteropar består oftast av en liten och lätt och en stor och stark, vilket medför att man kan lyfta upp/lyftas upp och knulla mot en vägg lättare.

• Jag har fått för mig att heteros inte förväntas umgås med sina ex eller umgås med sin flickvän/pojkväns ex. Jag upplever att det inte är helt okej att som homo inte vilja att sin kille/tjej träffar sitt ex och umgås eller ens att säga att man inte själv vill träffa sin killes/tjejs ex. Alla förväntas vara vänner i gay-svängen verkar det som ibland. Dessutom blir man inte förvånad om sin killes/tjejs ex är samma person som man själv haft ihop det med. Reglerna verkar vara olika i hetero- och homovärlden. Jag har svårt att se att det skulle vara vanligt att man dejtar sina exs ex eller sina vänners ex eller blir bästa vän med alla som man legat med/varit ihop med i heterovärlden.

• Man förväntas inte dela kläder. Man kan inte heller råka köpa likadana kläder. Man blandar inte ihop sina kläder efter att ha tvättat dom. Man får inte höra "ooooh.. jag får testa... åh de sitter ju jättebra på mig" om sina nyinköpta jeans.

• Heteropar får antagligen inte frågan "sååå...vem av er är mannen i relationen?".

// Edina (af Edina & Siv)

extrem eller smälta in

Ibland blir jag trött på HBTQvärlden. Ok, det är ju inte en enhetlig grupp, men jag syftar på det som syns utåt, tillexempel Pride. Just nu pågår STOCKHOLM PRIDE (asbra grej tycker jag) och jag är för första gången i mitt liv inte där!!, isället håller jag lite koll på nyhetsrapporteringen och analyserar vad det är omvärlden får se egentligen. Och jag blir trött! Trött trött trött och lite förbannad ärligt talat. Det är så stereotypt och dåligt rapporterat!! Det är både Medias men oxå Prides eget fel. Varför är det intressant att rapportera från invigningsHÅNGLET, men inte talen, programpunkterna, det politiska, det vardagliga? VAD SOM HELST SOM INTE ÄR HÅNGEL. Pride är så mycket mycket mer!! Ta Pride House tillexempel, där pågår workshops, föreläsningar, kulturaktiviteter i mängder för alla pridebesökare (vänder sig till både hbtq-folk och vanliga dödliga) men det är det inte många som vet!! Inte ens vissa av prides stamkunder så att säga.. Där pågår viktiga saker! Men uppenbarligen så är det viktigare att se homosar hångla runt med främlingar. Hejja den förstärkta bilden av att Pride bara är ett tillfälle för homosar att ligga med allt och alla.

En sak till som jag inte kunnat släppa sen Göteborgs Pride förra året, jag gick på invigningsfesten och samlade ihop ett gäng vänner, både HBT och Straighta. Och vad händer. Jo, arrangören tyckte uppenbarligen att det var ett vettigt inslag att hissa ner en Naken man från taket ner över publikhavet. VA FAN säger jag. Vad är det mina straighta vänner, eller för all del HBT vänner kommer minnas? Jo, de där minutrarna när en naken man svingas fram och tillbaka över våra huvuden och hissas ner mot oss. Så jävla onödigt, fokus försvann från allt annat som kanske var vettigt (jag minns inte vad som hände i övrigt). Pinsamt. Vad är syftet? Måste HBTQ innebära det extrema och det som är osmakligt och över gränsen?

// Edina (af Edina & Siv)

frågan om lön

En av mina vänner, Steke, skickade mig ett roligt inlägg i jämställdhetsdebatten. Jag kan inte låta bli att skicka det vidare...



// Edina (af Edina&Siv)

Hyllning till vänskapen

Idag är det Edina&Siv-dagen. Anledningarna är många till att just den tjugofjärde i sjunde är vår dag. Men en anledning är att det nu är ett halvår sedan vi träffades för första gången och magi uppstod. Det är fint att hitta vänner som Siv. Tillsammans med Siv exploderar kreativiteten och skratten, tusen idéer utvecklas bara vi sitter bredvid varandra på en föreläsning och smygskriver lappar till varandra. Det gör vi nästan hela tiden förresten, skriver lappar och fnissar, det var så bloggen blev till. Idén föddes i en lappkonversation och ja, det bara hände, helt plötsligt var vi med blogg.

Den här bloggen är vårt kärleksbarn som vi har delad vårdnad om. Om nio dagar fyller vår lilla blogg fyra månader, iii! Ååååh, hen börjar få tänder!

Jag avslutar detta inlägg med att låta er lyssna på den låt som jag anser vara Edina & Sivs:



Happy Edina&Siv-dag på er kära läsare // Edina (af Edina & Siv)

Tegan & Sara

Här är en cover på Tegan & Saras låt Call it off, framförd av Mini.
ME LIKES!



Tegan & Sara är några ni borde lyssna på. De placeras under genren Indiepop. Jag gillar att texterna är välskrivna och tar sig in under huden samt att låtarna är så olika att man kan hitta en för varje känsla och händelse liksom. Vissa är peppiga och gör att jag dansar fram när jag har dom i min Mp3a, andra är tyngre och funkar bra som sällskap till gråt.

Tegan & Sara är queera. Och ehh, heta. Dessutom tvillingar om man nu skulle gilla det lite extra. De verkar vara softa och ha humor. De lägger upp lite roligare och personligare klipp/videos emellanåt samt är kända för att ha sköna mellansnack och kontakt med publiken. De fyller 30 nästa år och släppte sitt första album redan för tio år sedan! Det sägs vara ett nytt album på gång, iiiiiiii!

// Edina (af Edina & Siv)

god morgon

När jag läste morgontidningarna på nätet hittade jag en pappas tankar om hur han under föräldraledigheten upptäckt hur tidningar och hemsidor som vänder sig till föräldrar fokuserar på mammor främst och blåser på könsrollsglöden så att elden tar liv igen. Dumt dumt.
http://www.dn.se/opinion/debatt/forlegade-konsroller-vacks-till-liv-igen-pa-natet-1.914343


En intressant artikel till jag hittade handlar om boken I hennes våld, skriven av Hanna Wallsten. Artikeln och boken berör våld i samkönade relationer.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article5487604.ab


Och som vanligt tycker jag att det är guld att läsa kommentarerna som andra läsare har skrivit.

// Edina (af Edina & Siv)

Mel C

När jag var liten hade jag en massa planscher uppsatta på mina väggar. Jättejätte många. Jag fick dom med tidningarna OKEJ och FRIDA som jag prenumererade på som liten tonåring. Flest bilder hade jag på Backstreet Boys och Spice Girls. Jag var kär i Kevin och i Mel C. Jag förväntades vara kär i någon av Backstreet Boysarna och ha bilder på dom även i min filofax, och det hade jag. Men även på Mel C. Hon är så fiiiin! (Är fortfarande lite förälskad i henne). Jag ville ville ville ville träffa henne. Jag var sådär tonårsdramatisk och grät ibland när jag tittade på planschen och liksom önskade att vi skulle träffas och sådär. Det var inte bara så som att jag beundrade henne som idol, jag var kääär. Ändå fattade jag inte att jag var Gay först. Det gick inte riktigt ihop i mitt huvud, att jag kände så mycket dramatiska känslor för henne och ville pussa på bilderna så som de andra tjejerna gjorde med bilderna på Nick eller Brian. Sen fattade jag. Och hon kommer alltid att vara speciell liksom, det känns som om vi haft en relation. Jag blir glad när hon har det bra, för hon har funnits där för mig på något konstigt sätt liksom. När jag oroade mig över att ingen annan skulle förstå så tänkte jag att hon skulle göra det. Det är skönt att idealisera kändisar och tillskriva dom alla de egenskaper man behöver att de skall ha, det gjorde stor skillnad i mitt liv när jag skulle hantera min komma-ut-för-mig-själv-process. För man behöver nån på sin sida. Och hon var på min.

Jag fick se henne live några år senare, jag vann biljetterna över radio.. och grät i direktsändning. Ytterligare några år senare träffade jag henne på en skivsignering och jag har ett foto på oss två.

Hon är queer. Visst, hon har man och barn nu. Men hon har alltid haft ett rykte om sig att vara Gay, men sagt att hon skulle ha berättat om det var så. Hon lever ut både sina kvinnliga och pojkaktiga sidor. Hon har inte fallit för hela normen. Hon har gått sin egen väg.

textrader jag gillar:

“So I found a reason to stay alive
Try a little harder see the other side
Talking to myself
Too many sleepless nights
Trying to find a meaning to this stupid life” (First day of my life)

“Here inside of me
I'm who I wanna be
It's a beautiful day” (Positively somewhere)

“Suddenly Monday appears again.
Were was the weekend? I lost it again.
Run to the bus stop. It's never on time.
I couldn't care less 'cos you make me feel fine.” (Suddenly Monday)


// Edina (af Edina & Siv)

komma-ut-historia

Det finns rätt många olika sätt att komma ut.
Här kommer ett av mina mer minnesvärda.

På högstadiet umgicks jag med en tjej som inte hade helt lätt för det där med homosexuallitet. Jag berättade aldrig för henne då. Några år senare korsades våra vägar och jag kom ut för henne. Inte med flit dock. Jag och en brud skulle åka buss in till stan. Precis när vi kliver på bussen nyper den här bruden mig i rumpan så att jag hoppar till, som hämnd klämmer jag på hennes boob. När jag gör mitt klämmande har vi precis kommit in i själva bussen så att vi ser alla och dom ser oss. Fuck liksom, där satt hon och tittade på mig när jag hade någon annans bröst i min hand. Haha. Jag sa hej och gick snabbt längre bak i bussen.

// Edina (af Edina & Siv)

Magkänslan

Ibland försöker jag klura ut hur man faktiskt vet att man är homosexuell eller inte. Eller bi. Eller hetero. Eller vad som helst. Jag försöker tänka tillbaka en tio år då jag för första gången sa till någon "jag är homosexuell". Hur motiverade jag det? Jag antar att det handlar om magkänsla. Jag minns att jag tänkte att jag inte kunde veta om jag gillade tjejer förrän jag hade testat att vara med en tjej. Jag minns oxå att jag inte ville testa med en tjej förrän jag visst säkert, jag tyckte att det vore fel att göra så. Men jag visste att jag inte ville testa att vara med en kille, ändå var det det som verkade vara det enda valet. Så jag hängde med pojkar. Jag var aldrig kär, jag försökte leta efter den där känslan som borde infinna sig. Nu tänker den blivande socionomen i mig, "men Edina, det där är ju rollteori.. du gjorde bara det som förväntades av dig, du försökte leva upp till rollen som andra gett dig". I min värld fanns inget annat än heterosexuell tvåsamhet. Jag skojjar inte, jag visste inte alls att homosexuallitet var ett alternativ. Det tog tid för mig att placera känslorna och tankarna. Men jag visst ju, jag fick fjärilar i magen när hon var i närheten och jag fick inte nog av hennes leende och hennes intensiva liksom glittriga blick. Så kände jag inte för pojkarna. Där i ligger skillnaden.

Jag älskar brudar. Over and out.


// Edina (af Edina & Siv)

ett inlägg i HEN debatten

Jag har fått ännu ett bra artikeltips av Tenn,
http://www.aftonbladet.se/wendela/article4555400.ab

Intressant text, där vi kan få läsa om begreppet –hen- sett ur en kvinnlig kvinna som köpt hela heteronormpaketets vinkel (Ok nu var jag onödigt elak. Hon får göra som hon vill och hon kanske är queer på andra sätt. Jag skall icke döma! Furlot!). Ännu mer intressant är att läsa kommentarerna till texten. Det är alltid spännande att läsa vad folk tycker.

Gillar nätartiklar när läsare kan kommentera, det ger alltid artikeln mer bredd.

// Edina (af Edina & Siv)

Könsneutrala namn

Vilka könsneutrala namn kan du komma på? De jag tänker först på är Kim, Robin, Rikke, Michelle, Alex, Andrea och Love. Jag fick tips på en artikel om könsneutrala namn av min vän Tenn. Du kan läsa den på http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4553716.ab.

Jag vet inte än vad för namn jag vill att mina barn skall ha. För min del måste det inte vara könsneutralt, barnen kan ju vara queer och fria från könsstereotyperna ändå. Jag har en liten idé om att ge barnen ett tjejnamn och ett killnamn. Alltså att de till exempel får heta Emelie Thor Andersson. Då har de ett tilltalsnamn som är ett ”vanligt” men ett extranamn som bryter mot normen och som står i deras pass och på alla viktiga papper också så att de kan kalla sig för det utan problem när de vill.

Dock är det lite känsligt med förnamn, skatteverket.se skriver själva att ” Uppenbarligen inte lämpliga har även ansetts vanliga förnamn som anmäls för en person av motsatt kön mot vad som är vedertaget (könskonträrt) exempelvis Kristina för en man eller Kurt för en kvinna (Jfr. Kammarrättens i Göteborg dom den 14 november 2001, mål nr 1426-2001)”. Men det gäller främst barn, vuxna anses själva kunna bedöma om de vill bära ett namn typiskt för det motsatta könet. Hänsyns tas också till att namn som inte är könsneutrala här kan vara det i andra länder och därför får man till exempel ge sina barn namnen Charlie och Bo, oavsett deras kön. Nybildade namn anses inte heller ha en utpräglad könskaraktär. Alltså kan jag i alla fall ge min dotter namnet Emelie Charlie Andersson och min son namnet Thor Andrea Andersson och ändå garanterat hålla mig inom reglerna.

// Edina (af Edina & Siv)

henn vs hono

För några dagar sedan var jag i en affär som har dvdfilmer. Jag fastnade för en filmbunt som hade beskrivningen "för henn". Coolt tänkte jag, henn!! Men självklart hade jag missuppfattat det. Vid en närmre granskning hade en bokstav fallit bort. Det fanns en motsvarighet som hade beskrivningen "för hono". Det visade sig alltså vara en stereotyp uppdelning av filmerna. En för henne, en för honom och en för barn. För henne var omslaget rosa och filmerna om kärlek. För honom var omslaget mörkbrunt och filmerna om biffiga karlar med stora vapen och snabba bilar.

Tyyyypiskt! *himlar med ögonen*

Jag gillar reklam förresten. Jättemycket. Jag fascineras av tricken. Och av att vi går på dom. Om och om igen. Jag tycker att det är spännande att observera vad reklamen gör med oss. Det finns massor av regler kring hur reklam får vara, men det finns alltid sätt att komma runt regler. Tillexempel så gäller inte svenska regler de svenska kanaler som inte sänder från sverige. Jag kikade på konsumentverketshemsida, www.konsumentverket.se, och hittade följande om reklam riktad mot barn:

"Stereotypa könsroller Enligt artikel 4 punkt 1 i grundreglerna får reklam inte vara diskriminerande ifråga om bland annat kön. Reklam förmedlar attityder och ideal. Barn och unga är särskilt mottagliga för sådan påverkan. Det är därför viktigt att reklam som kan intressera barn och unga inte förmedlar stereotypa könsroller. Etiska rådet för könsdiskriminerande reklam (ERK) bedömde med hänvisning till ICC:s grundregler att en reklamfilm från en hamburgerkedja förmedlade ett intryck av att kvinnan ensam eller till övervägande del skall ha ansvar för hemmet medan mannen arbetar. I reklamfilmen visas parallellt ett vuxet par där mannen förbereder sig för att åka till jobbet och två barn som spelar upp samma scenario. I filmen återges en schablon av familjen, enligt vilken kvinnan ensam har ansvaret för hemmets skötsel och mannen är den som arbetar och försörjer familjen. ERK fann att den schablonisering som kom till uttryck i filmen var nedvärderande för såväl män som kvinnor, och att reklamen därmed var könsdiskriminerande (ärende 112, 113 och 129/02).

I ett annat fall har ERK fällt ett leksaksföretag för dess marknadsföring av leksaker i en katalog. ERK uttalade att den aktuella marknadsföringen framställde pojkarna genomgående som handlingskraftiga och prestationsinriktade medan flickorna sysslade huvudsakligen med hushållsarbete. De leker med dockor, är intresserade av dammsugare och spisar samt att klä upp sig. ERK uttalade att denna framställning konserverar otidsenliga könsroller och därmed är att anse som kränkande mot såväl kvinnor som män (ärende 164/02)."

Jag tycker att det ofta är svårt att avgöra vad som är ok och vad som är helt fel. Reklam handlar om snabba korta budskap, det är inte helt lätt att få med alla varianter av familjer tillexempel. Är det alltid fel att kvinnan på en reklambild är den som lagar maten? Variation behövs självklart, men allt är inte av ondo tänker jag. Men visst, en hel del reklam gör mig direkt förbannad! Vad gör man då undrar du säkert nu kära läsare.. det skall jag berätta: Anmäl!
Det sägs vara väldigt lätt och via den här länken, www.reklamombudsmannen.nu, får du mer info om vad för relger som gäller för reklam samt hur anmälningsförfarandet och utredningen går till. Där kan du även se vilken reklam som anmälts den senaste tiden och huruvida den blivit friad eller fälld. Det är upp till oss det här, att säga ifrån.

// Edina (af Edina & Siv)