Så här ser vi ut när vi arbetar med vår lesbiska B-uppsats i skolan.
/ Edinan
Visar inlägg med etikett Vänskapen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vänskapen. Visa alla inlägg
måndag 17 maj 2010
torsdag 6 maj 2010
Ed och Sivan - B-uppsats
Jag och Eddan ägnar nu dagarna åt den B-uppsats som vi under den här kursen ska författa tillsammans. Det innebär en massa tid till att hänga och ha det fint, vilket gör mig glad i hjärtat. Idag bestämdes det att hänget skulle ske utomhus, och jag var inte sen med att dokumentera. Ett litet smakprov! ps. Ja, jag säger "den lesbiska b-uppsatsen". Skälet till att vår uppsats har fått en sexuell läggning kan vi ta i ett helt annat inlägg.
//Sivan
onsdag 27 januari 2010
skolan.
idag i skolan satt vi ett gäng och pratade innan föreläsningen skulle börja. igår var vi på möte inför B-uppsats skrivandet och det samtalsämnet kom upp då någon frågade vem som skulle skriva med vem. jag berättade att jag ska skriva med Siv varpå en skön person utbrister "åh det blir en lesbisk uppsats" personen sa sen "Oj, alltså jag menar det är ju jättebra ni kan ha såhära feministiska perspektiv och grejer".
Ja. det kommer bli superbra. Jag och Siv kan tillsammans allt, eller så lär vi oss strax.
Fast det där med feminism är ju ingen lesbisk grej. det är en grej för alla.
Varför har vi valt detta kvinnoyrke? För att det finns mycket kvinnor där.
// Edinan
Ja. det kommer bli superbra. Jag och Siv kan tillsammans allt, eller så lär vi oss strax.
Fast det där med feminism är ju ingen lesbisk grej. det är en grej för alla.
Varför har vi valt detta kvinnoyrke? För att det finns mycket kvinnor där.
// Edinan
torsdag 10 september 2009
HBT på universitetsnivå
Jag tror inte att någon missat det, men jag tänker ändå repetera: Jag och Siv går Socionomprogrammet.
Nu till mitt ärende: Imorgon har vi HBT på schemat!! (Hehe, i mitt huvud skapades just en rolig bild som jag önskar att jag kunde måla upp för dig.. den gick lite ut på att idka HBT... liksom PÅ det utskriva schemat.. men det var inte det jag menade ursprungligen, jag tänker dock inte be om ursäkt för att min hjärna är inställd på sex).
Vi har alltså en föreläsning på temat HBT. Imponerande tycker jag. DESSUTOM så berörs HBTperspektivet emellanåt under de "vanliga"föreläsningarna oxå. Men imorgon är det alltså två timmar avsatt för HBT. Tjoho! Jag längtar längtar längtar (kanske mest för att jag och Siv ska premiärluncha innan föreläsningen och ladda upp ihop). Rubriken för föreläsningen är "HBT-personer, livssituation och heteronormativitet". Jag är taggad som fan och vill vill vill höra massa intressanta och spännande saker. Hoppas jag har samma peppkänsla efter föreläsningen och massa ideer att skriva om till dig här.
God natt // Edina
Nu till mitt ärende: Imorgon har vi HBT på schemat!! (Hehe, i mitt huvud skapades just en rolig bild som jag önskar att jag kunde måla upp för dig.. den gick lite ut på att idka HBT... liksom PÅ det utskriva schemat.. men det var inte det jag menade ursprungligen, jag tänker dock inte be om ursäkt för att min hjärna är inställd på sex).
Vi har alltså en föreläsning på temat HBT. Imponerande tycker jag. DESSUTOM så berörs HBTperspektivet emellanåt under de "vanliga"föreläsningarna oxå. Men imorgon är det alltså två timmar avsatt för HBT. Tjoho! Jag längtar längtar längtar (kanske mest för att jag och Siv ska premiärluncha innan föreläsningen och ladda upp ihop). Rubriken för föreläsningen är "HBT-personer, livssituation och heteronormativitet". Jag är taggad som fan och vill vill vill höra massa intressanta och spännande saker. Hoppas jag har samma peppkänsla efter föreläsningen och massa ideer att skriva om till dig här.
God natt // Edina
fredag 24 juli 2009
Hyllning till vänskapen
Idag är det Edina&Siv-dagen. Anledningarna är många till att just den tjugofjärde i sjunde är vår dag. Men en anledning är att det nu är ett halvår sedan vi träffades för första gången och magi uppstod. Det är fint att hitta vänner som Siv. Tillsammans med Siv exploderar kreativiteten och skratten, tusen idéer utvecklas bara vi sitter bredvid varandra på en föreläsning och smygskriver lappar till varandra. Det gör vi nästan hela tiden förresten, skriver lappar och fnissar, det var så bloggen blev till. Idén föddes i en lappkonversation och ja, det bara hände, helt plötsligt var vi med blogg.
Den här bloggen är vårt kärleksbarn som vi har delad vårdnad om. Om nio dagar fyller vår lilla blogg fyra månader, iii! Ååååh, hen börjar få tänder!
Jag avslutar detta inlägg med att låta er lyssna på den låt som jag anser vara Edina & Sivs:
Happy Edina&Siv-dag på er kära läsare // Edina (af Edina & Siv)
Den här bloggen är vårt kärleksbarn som vi har delad vårdnad om. Om nio dagar fyller vår lilla blogg fyra månader, iii! Ååååh, hen börjar få tänder!
Jag avslutar detta inlägg med att låta er lyssna på den låt som jag anser vara Edina & Sivs:
Happy Edina&Siv-dag på er kära läsare // Edina (af Edina & Siv)
lördag 6 juni 2009
Sommarlov
Vi har sommarlov nu, här är vi i en park och firar in lovet tillsammans med de andra blivande socionomerna.
Första terminen -check!
(Siv tog bilden)
'
we look so good
we look so good
we look so good together
and
we are underground
we are underground
we are underground
and
we don't care
we don't care
we don't care what you say about us
yeahou yeah
yeahi yeah
yeah yeahi yeah yeah
and
wowowow
wowowow
wow wow oh oh
(underground -broder daniel)
we look so good
we look so good together
and
we are underground
we are underground
we are underground
and
we don't care
we don't care
we don't care what you say about us
yeahou yeah
yeahi yeah
yeah yeahi yeah yeah
and
wowowow
wowowow
wow wow oh oh
(underground -broder daniel)
'
// Edina & Siv
torsdag 2 april 2009
How I met Edina
Jag skulle bara börja på Socionomprogrammet. Så var planen. Få en utbildning. Om jag dessutom kände att personerna i min klass var trevliga så var det ett plus, men inte något som jag vågade hoppas på. "Bara vi funkar ihop" tänkte jag, nervöst, när jag traskade iväg mot den allra första dagen på programmet en tidig morgon i mitten av januari (ja, året var tvåtusennio).
Det första momentet av den här första dagen bestod av ett alldeles klassiskt upprop. Samtliga socionomstudenter som skulle börja den här terminen hade samlats i en och samma hörsal, och vi fick veta att vi skulle delas in i fyra klasser med ungefär 40 elever i varje. Jag satt lugnt och lyssnade, och försökte att diskret se mig omkring för att ta mig en första titt på några av de personer som jag kanske ska komma att spendera jäklarns mycket tid med under de närmaste 3,5 åren. Jag såg en ung mamma med en liten dotter, en person med alldeles gnistrande röd hårfärg som gjorde mig glad, och... pow! "En flata!". Eller, om jag ska vara frank så var min allra första tanke faktiskt lite mer precist: "oj oj oj, gay gay gay". Och personen som fick mig att reagera på detta vis? Jo. Jag hade fått syn på en undercut. Ni vet, en sån där som lutar åt mohawk och hockey samtidigt, med mycket kort på sidorna, långt nackhår och lång lugg. Also known as "den ultimata flatfrisyren". Till höger, om jag sneglade precis lagom diskret, så kunde jag alltså beskåda den undercutbeklädda personen som fångat mitt intresse. Efter ytterligare några sekunders granskande (och tvivel gällande kroppsligt kön, I might add. Androgyn? Svar ja) kände jag mig bara ytterligare lite mer säker på min sak. Jag hade fått syn på en flata. Och som alltid när min gaydar ger utslag, så satt jag och kände mig lite nöjd inombords. Det är fint att veta att det finns fler, tänker jag. Det är fint att veta att min gaydar funkar. Den är ju fiffig att ha ibland. Att peka ut flator (alltså, inte så att personen ser det. På ett diskret vis!) betraktar jag lite grann som en sport. Det är en sorts kravlös underhållning, åtminstone för mig.
Vi blev alltså indelade i klasser. Varje klass blev hänvisad till varsitt klassrum som moment två under första dagen skulle äga rum i. Jag gick ifrån hörsalen, köpte ett paket ekologisk mjölk och en macka och promenerade bort till byggnaden där min klass skulle samlas. Jag var lite tidig, och slog mig således ner på golvet utanför salen, för att äta min macka och kontemplera kring de uppdykande studenterna som alltså skulle tillhöra min klass. Jag satt och granskade (fortfarande diskret), upptäckte att mamman med barnet gick i min klass, såg några andra.. och.. oj! Flatan! Hon var där! Hon skulle gå i min klass! Jag tyckte att det var lustigt, just eftersom hon var den som jag hade fastnat allra längst på när jag satt och smygkikade på de andra eleverna när vi satt inne i hörsalen. Ganska jäkla många människor, och just hon fångade min blick. Och så stod hon bara där. Och skulle gå i min klass. Ja. nöjd.
Ett par dagar flöt förbi, och min nyfikenhet på denna människa växte sig starkare utan att jag var riktigt säker på varför. Jag tänker att det var frisyren. Hennes uppenbara gayness. Att jag tänkte att vi åtminstone hade det gemensamt. Kanske mer. Kanske ville hon prata hbtq med mig. Kanske tyckte hon att sånt var intressant. Kanske skulle hon inte höja ett ögonbryn och titta bort om jag förklarade att jag inte direkt känner mig som vare sig tjej eller kille. Frisyren sa att hon var intressant. Och i brist på annat, så döpte jag henne till Undercuten. Det var informativt, iallafall. Och jag försökte komma på en ursäkt till att börja prata med henne. Det är inte lätt när en går i en klass med 40 elever. Om jag bara hade anat hur fint det skulle bli.
Vi blev indelade i grupparbetesgrupper. Fem i varje grupp. Och jag blev genast lite nervös inombords, för det här med att kastas in i en grupp med fyra andra personer som jag inte alls känner kändes mest ganska läskigt. Vi fick ett gruppnamn. B4B skulle jag tillhöra. Efter några minuters förvirrat letande så hittade jag min grupp, som hade ställt sig tillsammans. Och där stod hon ju. UNDERCUTEN VAR MED I MIN GRUPPARBETESGRUPP. Förlåt, det där var tvunget till att skrivas med versaler, för det var så det kändes. Kan ju vara världens finaste grej när en går runt och hoppas på en ursäkt till att kunna börja prata med någon, och FÅR EN! Med besked, dessutom! Så vi hälsade. Jag fick höra hennes namn för första gången. Edina. Nåväl, nu heter hon ju inte så i verkligheten, men det gör hon i den här bloggen. Edina. Det kändes så meant to be att jag fick ont i magen av glädje. Om det nu finns skäl till att vissa saker händer. Jag kunde bara tänka orden "Fyrtio elever, grupper med fem personer i varje och hon hamnar i MIN grupp!".
Veckorna som följde var verkligen magiska, och det har de fortsatt att vara I can tell you. Jag kunde bara inte skaka av mig känslan av att det fanns en connection där som var så otroligt viktig. Först trodde jag att mitt system bara hade reagerat ganska starkt på tanken om att vi kunde ha en gemenskap i gayigheten. Men i verkligheten var jag banne mig inte speciellt säker längre på huruvida denna människa verkligen definierade sig som gay. Jag tog mig friheten att börja att hinta ganska mycket om att hbtq är ett ganska viktigt område för mig, först i grupparbetet och sedan under många av de samtal som jag och Edina hade under de första veckorna. Sedan tog jag mig friheten att hinta att hon var gay. Hon mest bara tittade på mig och log retsamt, sa "du bara tar för givet att jag är gay". Och jag, som gillar att låta människor själva bestämma sin sexuella läggning (ödmjukt, jag vet), bestämde mig för att kanske börja tvivla lite på min gaydar. Kanske hade den fel. Kanske visste hon inte om hur totalt homosexuell hennes frisyr var. Det händer ju. Men någonting annat hände under tiden. Det tycktes liksom aldrig sluta att finnas saker att prata om. Varje gång som någon av oss var tvungen att gå så kändes det som att jag blev kanske lite för ledsen. Jag ville prata mer. Alltid mer. Om tusen olika saker. Det gick så snabbt. Så galet snabbt. Två veckor efter att vi hade börjat prata så hade vi konversationer som gjorde mig nervös och sjukt glad på samma gång, för att de låg på en nivå som jag oftast inte når till när jag har pratat med människor i flera år. Och jag förstod, och vi kunde prata om det så väldigt öppet; Det här är bra på riktigt.
Och, hon erkände till slut att hon definierar sig som flata. Det var en spexig episod av vår relation. Jag visste t.ex. att jag kunde börja prata om att jag ibland inte kan sluta titta på random, främmande tjejers bröst, och att hon skulle förstå. Det visade sig att det här med hbtq var något som vi indeed delade. Men herregud vad det inte är bara det.
Edina gör mig glad på så många nivåer att det är ungefär helt jävla sjukt. Och. Det har verkligen bara gått två månader, där vi är nu. And this is for real. Och den här bloggen är för vår skull. För att vi tycker om att väva mönster tillsammans, för att vi trivs med varandra och för att vi är pepp på att skriva om hbtq-företeelser. Det är en låda där vi lägger i små fina minnen från vår tid tillsammans, och våra iaktagelser som verkligen skräckinjagade ofta är nästan identiska. Som när vi båda, helt utan vetskap om den andres reflektion kring detta, reagerade väldigt upprört på att GB-glassclownen har fått en, så att säga, flickvän. En liknande clown, fast med klänning och ögonfransar. Det var som att höra mig själv prata när hon upprört sa att "sen när blev GB-clownen en heterosexuell man?!" (eller var det jag som sa det? ni ser, det är svårt att hålla isär!)
Ja, det var bara ett exempel. Edina är en av mina absolut närmaste vänner, och historien om hur våra vägar för första gången korsades ligger alldeles nära mitt hjärta och värmer mig hela tiden. Vår vänskap värmer mig hela tiden.
Och ja, den här bloggen kommer handla om fina grejor som rör ämnet HBTQ. För er icke insatta så kan detta begrepp skrivas ut så här: HomoBiTransQueer. Det är även mitt största intresse. Edina tycker också att det är en spännande grej. Det fina i det hela är att det är vi som iaktagar. Således får bloggen heta hbtq-fint. Edina och Siv är vi. Edra hbtq-reportrar i bloggsfären.
Enjoy!
//Siv (af Edina & Siv)
Det första momentet av den här första dagen bestod av ett alldeles klassiskt upprop. Samtliga socionomstudenter som skulle börja den här terminen hade samlats i en och samma hörsal, och vi fick veta att vi skulle delas in i fyra klasser med ungefär 40 elever i varje. Jag satt lugnt och lyssnade, och försökte att diskret se mig omkring för att ta mig en första titt på några av de personer som jag kanske ska komma att spendera jäklarns mycket tid med under de närmaste 3,5 åren. Jag såg en ung mamma med en liten dotter, en person med alldeles gnistrande röd hårfärg som gjorde mig glad, och... pow! "En flata!". Eller, om jag ska vara frank så var min allra första tanke faktiskt lite mer precist: "oj oj oj, gay gay gay". Och personen som fick mig att reagera på detta vis? Jo. Jag hade fått syn på en undercut. Ni vet, en sån där som lutar åt mohawk och hockey samtidigt, med mycket kort på sidorna, långt nackhår och lång lugg. Also known as "den ultimata flatfrisyren". Till höger, om jag sneglade precis lagom diskret, så kunde jag alltså beskåda den undercutbeklädda personen som fångat mitt intresse. Efter ytterligare några sekunders granskande (och tvivel gällande kroppsligt kön, I might add. Androgyn? Svar ja) kände jag mig bara ytterligare lite mer säker på min sak. Jag hade fått syn på en flata. Och som alltid när min gaydar ger utslag, så satt jag och kände mig lite nöjd inombords. Det är fint att veta att det finns fler, tänker jag. Det är fint att veta att min gaydar funkar. Den är ju fiffig att ha ibland. Att peka ut flator (alltså, inte så att personen ser det. På ett diskret vis!) betraktar jag lite grann som en sport. Det är en sorts kravlös underhållning, åtminstone för mig.
Vi blev alltså indelade i klasser. Varje klass blev hänvisad till varsitt klassrum som moment två under första dagen skulle äga rum i. Jag gick ifrån hörsalen, köpte ett paket ekologisk mjölk och en macka och promenerade bort till byggnaden där min klass skulle samlas. Jag var lite tidig, och slog mig således ner på golvet utanför salen, för att äta min macka och kontemplera kring de uppdykande studenterna som alltså skulle tillhöra min klass. Jag satt och granskade (fortfarande diskret), upptäckte att mamman med barnet gick i min klass, såg några andra.. och.. oj! Flatan! Hon var där! Hon skulle gå i min klass! Jag tyckte att det var lustigt, just eftersom hon var den som jag hade fastnat allra längst på när jag satt och smygkikade på de andra eleverna när vi satt inne i hörsalen. Ganska jäkla många människor, och just hon fångade min blick. Och så stod hon bara där. Och skulle gå i min klass. Ja. nöjd.
Ett par dagar flöt förbi, och min nyfikenhet på denna människa växte sig starkare utan att jag var riktigt säker på varför. Jag tänker att det var frisyren. Hennes uppenbara gayness. Att jag tänkte att vi åtminstone hade det gemensamt. Kanske mer. Kanske ville hon prata hbtq med mig. Kanske tyckte hon att sånt var intressant. Kanske skulle hon inte höja ett ögonbryn och titta bort om jag förklarade att jag inte direkt känner mig som vare sig tjej eller kille. Frisyren sa att hon var intressant. Och i brist på annat, så döpte jag henne till Undercuten. Det var informativt, iallafall. Och jag försökte komma på en ursäkt till att börja prata med henne. Det är inte lätt när en går i en klass med 40 elever. Om jag bara hade anat hur fint det skulle bli.
Vi blev indelade i grupparbetesgrupper. Fem i varje grupp. Och jag blev genast lite nervös inombords, för det här med att kastas in i en grupp med fyra andra personer som jag inte alls känner kändes mest ganska läskigt. Vi fick ett gruppnamn. B4B skulle jag tillhöra. Efter några minuters förvirrat letande så hittade jag min grupp, som hade ställt sig tillsammans. Och där stod hon ju. UNDERCUTEN VAR MED I MIN GRUPPARBETESGRUPP. Förlåt, det där var tvunget till att skrivas med versaler, för det var så det kändes. Kan ju vara världens finaste grej när en går runt och hoppas på en ursäkt till att kunna börja prata med någon, och FÅR EN! Med besked, dessutom! Så vi hälsade. Jag fick höra hennes namn för första gången. Edina. Nåväl, nu heter hon ju inte så i verkligheten, men det gör hon i den här bloggen. Edina. Det kändes så meant to be att jag fick ont i magen av glädje. Om det nu finns skäl till att vissa saker händer. Jag kunde bara tänka orden "Fyrtio elever, grupper med fem personer i varje och hon hamnar i MIN grupp!".
Veckorna som följde var verkligen magiska, och det har de fortsatt att vara I can tell you. Jag kunde bara inte skaka av mig känslan av att det fanns en connection där som var så otroligt viktig. Först trodde jag att mitt system bara hade reagerat ganska starkt på tanken om att vi kunde ha en gemenskap i gayigheten. Men i verkligheten var jag banne mig inte speciellt säker längre på huruvida denna människa verkligen definierade sig som gay. Jag tog mig friheten att börja att hinta ganska mycket om att hbtq är ett ganska viktigt område för mig, först i grupparbetet och sedan under många av de samtal som jag och Edina hade under de första veckorna. Sedan tog jag mig friheten att hinta att hon var gay. Hon mest bara tittade på mig och log retsamt, sa "du bara tar för givet att jag är gay". Och jag, som gillar att låta människor själva bestämma sin sexuella läggning (ödmjukt, jag vet), bestämde mig för att kanske börja tvivla lite på min gaydar. Kanske hade den fel. Kanske visste hon inte om hur totalt homosexuell hennes frisyr var. Det händer ju. Men någonting annat hände under tiden. Det tycktes liksom aldrig sluta att finnas saker att prata om. Varje gång som någon av oss var tvungen att gå så kändes det som att jag blev kanske lite för ledsen. Jag ville prata mer. Alltid mer. Om tusen olika saker. Det gick så snabbt. Så galet snabbt. Två veckor efter att vi hade börjat prata så hade vi konversationer som gjorde mig nervös och sjukt glad på samma gång, för att de låg på en nivå som jag oftast inte når till när jag har pratat med människor i flera år. Och jag förstod, och vi kunde prata om det så väldigt öppet; Det här är bra på riktigt.
Och, hon erkände till slut att hon definierar sig som flata. Det var en spexig episod av vår relation. Jag visste t.ex. att jag kunde börja prata om att jag ibland inte kan sluta titta på random, främmande tjejers bröst, och att hon skulle förstå. Det visade sig att det här med hbtq var något som vi indeed delade. Men herregud vad det inte är bara det.
Edina gör mig glad på så många nivåer att det är ungefär helt jävla sjukt. Och. Det har verkligen bara gått två månader, där vi är nu. And this is for real. Och den här bloggen är för vår skull. För att vi tycker om att väva mönster tillsammans, för att vi trivs med varandra och för att vi är pepp på att skriva om hbtq-företeelser. Det är en låda där vi lägger i små fina minnen från vår tid tillsammans, och våra iaktagelser som verkligen skräckinjagade ofta är nästan identiska. Som när vi båda, helt utan vetskap om den andres reflektion kring detta, reagerade väldigt upprört på att GB-glassclownen har fått en, så att säga, flickvän. En liknande clown, fast med klänning och ögonfransar. Det var som att höra mig själv prata när hon upprört sa att "sen när blev GB-clownen en heterosexuell man?!" (eller var det jag som sa det? ni ser, det är svårt att hålla isär!)
Ja, det var bara ett exempel. Edina är en av mina absolut närmaste vänner, och historien om hur våra vägar för första gången korsades ligger alldeles nära mitt hjärta och värmer mig hela tiden. Vår vänskap värmer mig hela tiden.
Och ja, den här bloggen kommer handla om fina grejor som rör ämnet HBTQ. För er icke insatta så kan detta begrepp skrivas ut så här: HomoBiTransQueer. Det är även mitt största intresse. Edina tycker också att det är en spännande grej. Det fina i det hela är att det är vi som iaktagar. Således får bloggen heta hbtq-fint. Edina och Siv är vi. Edra hbtq-reportrar i bloggsfären.
Enjoy!
//Siv (af Edina & Siv)
The Day Siv Entered My Life
Det är lite galet. När jag räknar efter så är det bara lite mer än två månader sedan jag träffade Siv för första gången. Man kan tro, eller alltså Jag tror, att vi har känt varandra typ hela livet. Vi matchar så himla bra. Liksom förstår varandra och kompletterar varandra så himla fint. Hon är som skapad utifrån min lista om hur jag vill att människor runt i kring mig skall vara för att jag skall trivas och må fint:
· Djup och känslosam.
· Humor, gärna grov.
· Kunna lyssna. Noga. Och fråga mer.
· Le med hela ansiktet, man kan se i ögonen om hon är nöjd.
· Frågar om svåra saker och petar på sånt man gömt långt in.
· Stannar kvar när man berättar tunga saker.
· Kan växla mellan lätthet och djup.
· Smart.
· Omtänksam och lugn.
· Brister ut i dans spontant.
· Har ett mobilabonnemang som matchar mitt.
Första gången jag såg Siv var i januari i år (2009) då vi började socionomprogrammet. Vi hade aldrig förut träffat varandra. Men det sa pang på en gång. Vi misstänkte från början att den andra var flata. Vi lär återkomma till de avslöjande signalementen tänker jag.
Jag såg Siv första gången när vi hade del två på vår uppropsdag i skolan. Jag letade mig fram till salen vi skulle vara i och hon satt utanför. Det var en del folk som stod där. Alla lagom pirriga kan jag tänka mig. Ny klass liksom. Jag ställde mig i närheten av där hon satt. Tänkte att jag också ville sitta ner men liksom inte kunde göra det nu när någon annan satt precis där liksom. Så jag stod. Jag minns hennes färgade hår. Och den orangea jackan. Resten av dagen flöt på och jag registrerade inte så mycket. Det var fullt kaos i huvudet med allt nytt. Sen nån dag senare eller så hade vi vanlig lektion och den avslutades med att vi delades in i grupper. Jag hamnade med tre tjejer. Siv var en av dem och det första jag såg var den lilla regnbågsflaggan på hennes väska. Gruppen verkade trevlig och jag noterade att Siv most likely var Gay. En av hennes vänner kom förresten förbi när vi grupparbetade den där första gången och det var också ett tecken, jag funderade på om det var en vän eller flickvän. Det var nåt med hur hon sa att ”en vän kommer hit”. Och flaggan antagligen.
Sen fick jag ett sms en dag, ett långt sådant, där Siv undrade om det var någon i gruppen som ville träffa henne i skolan och diskutera igenom litteraturen och så. Jag tänkte YES YES YES YES, för jag ville så gärna träffa henne och prata mer. Fuck skolgrejen liksom, jag ville mest få lära känna henne. Så jag smsade tillbaka att jag var på. Så vi sågs. Dock kunde ingen annan i gruppen vara med (jag vet faktiskt inte om hon smsade alla den där gången eller inte.. det kanske bara var mig :P och det där med frågan om nån i gruppen ville ses, var för att det skulle låta bättre. Haha. Hur var det egentligen Siv?). Hur som helst vi sågs. Bara vi två. Och det var så himla himla himla trevligt. Vi pratade massor. En del om litteraturen, men mest om allt möjligt –så som man gör när man lär känna varandra. Jag var nöjd. Så nöjd. Det jag minns mest tydligt var när vi pratade om HBTinformation i skolan och jag kommenterade något och Siv ändrade ansiktsuttryck helt och fråga hur sjutton jag visste det. Jag bara log. Och jag minns att jag i början av vår relation… alltså typ de sexton första dagarna eller så… tänkte att hon inte visste att jag var queer. Haha. Jag gillade det, att det var en hemlighet. Att vi bondade kring andra saker först. Och att jag kunde trumfa med det sen. Men jag har ju genom Siv fått veta att jag utstrålar så mycket Gay att det bländar liksom. That was the story about the beginning of a great friendship.
Nu ägnar vi lektionerna och fritiden åt att skämta om och prata seriöst om HBTQ frågor och fenomen och tänkte att det vore fint att dela med sig till resten av världen. Så vi har slagit våra flatfrisyrbeklädda huvuden ihop och startat den här bloggen för att tipsa om böcker, filmer, events och annat på temat HBTQ.
Siv och jag pratar om allt. Precis allt. Inget är för grovt. Inget är för hemskt. Inget är oreparabelt. Nyp mig i armen, vår vänskap är så himla fin.
// Edina (af Edina & Siv)
· Djup och känslosam.
· Humor, gärna grov.
· Kunna lyssna. Noga. Och fråga mer.
· Le med hela ansiktet, man kan se i ögonen om hon är nöjd.
· Frågar om svåra saker och petar på sånt man gömt långt in.
· Stannar kvar när man berättar tunga saker.
· Kan växla mellan lätthet och djup.
· Smart.
· Omtänksam och lugn.
· Brister ut i dans spontant.
· Har ett mobilabonnemang som matchar mitt.
Första gången jag såg Siv var i januari i år (2009) då vi började socionomprogrammet. Vi hade aldrig förut träffat varandra. Men det sa pang på en gång. Vi misstänkte från början att den andra var flata. Vi lär återkomma till de avslöjande signalementen tänker jag.
Jag såg Siv första gången när vi hade del två på vår uppropsdag i skolan. Jag letade mig fram till salen vi skulle vara i och hon satt utanför. Det var en del folk som stod där. Alla lagom pirriga kan jag tänka mig. Ny klass liksom. Jag ställde mig i närheten av där hon satt. Tänkte att jag också ville sitta ner men liksom inte kunde göra det nu när någon annan satt precis där liksom. Så jag stod. Jag minns hennes färgade hår. Och den orangea jackan. Resten av dagen flöt på och jag registrerade inte så mycket. Det var fullt kaos i huvudet med allt nytt. Sen nån dag senare eller så hade vi vanlig lektion och den avslutades med att vi delades in i grupper. Jag hamnade med tre tjejer. Siv var en av dem och det första jag såg var den lilla regnbågsflaggan på hennes väska. Gruppen verkade trevlig och jag noterade att Siv most likely var Gay. En av hennes vänner kom förresten förbi när vi grupparbetade den där första gången och det var också ett tecken, jag funderade på om det var en vän eller flickvän. Det var nåt med hur hon sa att ”en vän kommer hit”. Och flaggan antagligen.
Sen fick jag ett sms en dag, ett långt sådant, där Siv undrade om det var någon i gruppen som ville träffa henne i skolan och diskutera igenom litteraturen och så. Jag tänkte YES YES YES YES, för jag ville så gärna träffa henne och prata mer. Fuck skolgrejen liksom, jag ville mest få lära känna henne. Så jag smsade tillbaka att jag var på. Så vi sågs. Dock kunde ingen annan i gruppen vara med (jag vet faktiskt inte om hon smsade alla den där gången eller inte.. det kanske bara var mig :P och det där med frågan om nån i gruppen ville ses, var för att det skulle låta bättre. Haha. Hur var det egentligen Siv?). Hur som helst vi sågs. Bara vi två. Och det var så himla himla himla trevligt. Vi pratade massor. En del om litteraturen, men mest om allt möjligt –så som man gör när man lär känna varandra. Jag var nöjd. Så nöjd. Det jag minns mest tydligt var när vi pratade om HBTinformation i skolan och jag kommenterade något och Siv ändrade ansiktsuttryck helt och fråga hur sjutton jag visste det. Jag bara log. Och jag minns att jag i början av vår relation… alltså typ de sexton första dagarna eller så… tänkte att hon inte visste att jag var queer. Haha. Jag gillade det, att det var en hemlighet. Att vi bondade kring andra saker först. Och att jag kunde trumfa med det sen. Men jag har ju genom Siv fått veta att jag utstrålar så mycket Gay att det bländar liksom. That was the story about the beginning of a great friendship.
Nu ägnar vi lektionerna och fritiden åt att skämta om och prata seriöst om HBTQ frågor och fenomen och tänkte att det vore fint att dela med sig till resten av världen. Så vi har slagit våra flatfrisyrbeklädda huvuden ihop och startat den här bloggen för att tipsa om böcker, filmer, events och annat på temat HBTQ.
Siv och jag pratar om allt. Precis allt. Inget är för grovt. Inget är för hemskt. Inget är oreparabelt. Nyp mig i armen, vår vänskap är så himla fin.
// Edina (af Edina & Siv)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)