onsdag 30 december 2009

Komma ut av Anders Öhrman


Det här är en bok fylld av komma-ut berättelser. Första gången jag kom i kontakt med den här boken, det var i år faktiskt, var när en ny bekant till mig visade mig sitt exemplar av boken och sa att sidorna var fyllda av tårar, pappret liksom nästan upplöst. Han hade läst den om och om igen, det var hans sätt att acceptera sin egen läggning och ladda upp inför att komma-ut för andra.

Det är korta berättelser, sanna. Väl värda att läsas.

komma-ut-high-five!!/ Edina

tisdag 29 december 2009

oooooooao-ooooooooao-oo

Ni kanske känner igen MINI, jag har skrivit om henne här i bloggen förut. Då var det när hon gjorde en cover på Tegan&Sara.

Nu får ni se ett klipp där hon gör en cover på det som för mig är årets låt 2009: -Use somebody-.

Fuck va grym hon e!! Vill se henne live.



// Edina (af Edina & Siv)

söndag 27 december 2009

"det här är min pappas ny pojkvän"

I mitt senaste inlägg skrev jag lite om att min mamma är väldigt stöttande gällande queer-heten å sånt och jag har tänkt vidare på det dära.. Om man går igenom något tillsammans så kommer man varandra närmare, därför bör ju queera-kids som kommit ut och vars föräldrar accepterat att de är queerföräldrar stå varandra närmre. Aight?

Jag kom att tänka på nån artikel som jag och Sivan faktiskt hade som kurslitteratur på socionomprogrammet. Det var en undersökning om de som växt upp med homosexuella föräldrar (antingen två som tillsammans skaffat barn eller en som efter att ha skaffat barn upptäckt sin homosexuallitet). Barnen var vuxna nu och de som hade haft det svårt var de barn som hade föräldrar som själva dolde sin homosexuallitet för andra, medan de som hade föräldrar som inte gjorde sin homosexuallitet till något onormalt mådde bra. Dessutom sa barnen att de hade kunnat avgöra bättre vilka som faktiskt var deras vänner på riktigt genom att bedöma hur de reagerade när de fick reda på att barnets förälder/rar var homo.

Det är klockrena grejer det dära. Alla mår bättre om man accepterar sig själv och är snäll mot sig själv. Och att sticka ut lite utanför ramen gör att det är lätt att särskilja riktiga vänner från annat bös.

// Edinan

fredag 25 december 2009

alla dessa jäkla högtider och släktingar :P

Oftast när jag träffat min släkt har jag försökt vara normal. Med innebörden att se ut som tjej-stereotypen, bete mig som den stereotypen och inte dra blickarna till mig. Liksom sudda ut mina konturer.

I år när jag träffade släkten till jul (de vet att jag är hoho-homo) så hade jag en stoooor queer frissyr, valde kläder utifrån hur jag vill se ut -inte hur jag tror att andra vill att jag ska se ut och bjöd lite mer på mig själv. Som jag är. Och JAG hade en bättre jul. Antar att jag är lättare att umgås med när jag är mig själv. Antar att jag får ut mer av att umgås med andra när jag vet att de förhåller sig till det som är jag på riktigt och inte min fasad.

Har jag sagt att jag har en fantastisk mor? Att hon säger till mig att jag har fräcka frisyrer, fräcka kläder, fina vänner och andra saker i mitt liv som är queera? Att hon alltid stöttat mig och liksom berömmer queerheten för att den är bra (inte för att den är queer). Som ni sett på bilden här på bloggen så har jag blont långt och stort hår numer och min mor (och sivan) var de som var mest peppande när jag började göra upp planer för att totalbleka mitt hår. Finagrejer.

GÖ JÖL // Edinan

onsdag 23 december 2009

Veg(etari)an

Rent edina-statistiskt så är det en hel del flator som är veganer/vegetarianer. Därför kommer jag att prata lite om mat. Kanske för att jag är hungrig oxå. Ikväll skall jag åka hem till min familj och fira jul och därför har jag försökt att inte ha en massa mat hemma som kommer bli ledsen när jag är borta och gro mögel för att ha något att göra i sin ensamhet.

Jag har i dagarna testat en ny soya-mjölk. Nämligen coops egna! Och tro det eller ej men den var goood, i klass med Alpro´s som enligt mig är den godaste. Coops funkade bra både i lussekattdeg (eller alltså jag gjorde inte lussekatter, jag gjorde lussebröst!), mannagrynsgröt, kaffe och att dricka som den var.





// Edinan

kill- eller tjejsexuell?

Tänk om man vände på det och liksom inte brydde sig om vilket kön personen som gillar någon har. Alltså att det inte spelar roll om det är en kille eller tjej som gillar en kille. Eller tjej. Att man var antingen killsexuell eller tjejsexuell eller människosexuell dårå. Spännande tycker jag. Eller fuck it. Varför delar vi upp saker i kön liksom. Jag är en människa som blir kär i människor. Fuck om jag är kille eller tjej och fuck om den jag gillar är kille eller tjej. Fuck alla etiketter.

/Edina (af Edina och Siv)

torsdag 17 december 2009

Bara bröst!

"OBJEKT KAN DU VARA SJÄLV, eller:
JAG GER VÄL BLANKA FAN I VAD DU TÄNDER PÅ SEXIST-AS!"
(ps. klicka på bilden så blir den större och du kan således läsa vad som står)

Här sitter jag och skrattar mig själv sönder och samman. Allt tack vare den alldeles ljuvliga, fantastiska, eminenta Sara Hansson, serietecknare, illustratör och seriekurslärare. Hn har skapat illustrationen ovan, som berör det hära med att det tydligen inte är okej att gå med bara bröst om en har en fitta mellan benen. Puss till Sara!

//Siv

onsdag 16 december 2009

Dårfinkar och dönickar

Tjoho!
Siv här. Livet förändras, både jag och Edina byter hårfärg och min inspiration till att skriva i hbtqfint kommer och går. Och inspirationen knackade på dörren hos mig just precis idag.

Jag tänkte att jag skulle skriva om kanske världens bästa barnteveserie Dårfinkar och Dönickar. Det är en serie i sex delar som handlar om tolvåriga Simone, som tillsammans med sin mamma flyttar till ett nytt ställe och börjar på en ny skola. Simone är en flicka och känner sig ganska nöjd med att vara det, men lite olika omständigheter leder till att hennes lärare och hela hennes skolklass från hennes första skoldag tror att hon är en pojke. En pojke som heter Simon.

I detta ljuvliga stycke teveserie är könsrollerna verkligen omkringkastade. Simones mammas nya pojkvän är rädd för höjder och är avgjort den mest stereotypt feminina karaktären i serien. Simone själv kommer försent till skolan, slåss, retas, tar plats och låter ingen trampa på henne. Och hennes strävan efter att upprätthålla bilden av henne som pojken Simon leder till helt fantastiska scener där hon går på stan och härmar andra pojkars kroppsspråk och liknande.

Ah, den är så varmt rekommenderad! Inspelad 1989 och baserad på boken med samma namn, skriven av Ulf Stark 1984. Ljuvlig, härligt queer och före sin tid. mm!



//Siv

lördag 12 december 2009

född i fel kropp

Missa inte DNs artikel om personer som vill korrigera sitt kön.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/fodd-i-fel-kropp-fler-vill-andra-kon-1.1012807


Och som vanligt kan jag rekomendera er att kika på läsarnas kommentarer i slutet av artikeln.

// Edina

torsdag 10 december 2009

koma

Kära meow!

Du la in en kommentar och frågade om bloggen dött. Svar nej. Hen har legat i koma. Men hen uppskattar att du noterat att hen inte varit sig själv det senaste.

Tack tack.

Jag, Edina, hade en blogpaus i november. Note to self: Jag kanske skulle förvarnat?!

Men det är ju december nu. En tredjedel in i december dessutom.

Har ni sett tv3s logga som kommer mellan programmen? Bakgrunden är rosa och så kommer det in en dam- och en herrsymbol (sånna som är på toalettdörrar liksom)och sen kommer 3loggan. MEN.. emellanåt kommer det istället in två dam- eller två herrsymboler före 3an. Det är fint. Gay.

/edina