"det här är min pappas ny pojkvän"

I mitt senaste inlägg skrev jag lite om att min mamma är väldigt stöttande gällande queer-heten å sånt och jag har tänkt vidare på det dära.. Om man går igenom något tillsammans så kommer man varandra närmare, därför bör ju queera-kids som kommit ut och vars föräldrar accepterat att de är queerföräldrar stå varandra närmre. Aight?

Jag kom att tänka på nån artikel som jag och Sivan faktiskt hade som kurslitteratur på socionomprogrammet. Det var en undersökning om de som växt upp med homosexuella föräldrar (antingen två som tillsammans skaffat barn eller en som efter att ha skaffat barn upptäckt sin homosexuallitet). Barnen var vuxna nu och de som hade haft det svårt var de barn som hade föräldrar som själva dolde sin homosexuallitet för andra, medan de som hade föräldrar som inte gjorde sin homosexuallitet till något onormalt mådde bra. Dessutom sa barnen att de hade kunnat avgöra bättre vilka som faktiskt var deras vänner på riktigt genom att bedöma hur de reagerade när de fick reda på att barnets förälder/rar var homo.

Det är klockrena grejer det dära. Alla mår bättre om man accepterar sig själv och är snäll mot sig själv. Och att sticka ut lite utanför ramen gör att det är lätt att särskilja riktiga vänner från annat bös.

// Edinan