Jag ska inte hyckla. Jag är snart tjugoett och det är inte som att jag har levt hela mitt liv i totalt ifrågasättande av den könsroll som samhället ivrigt tycks ha velat pressa mig in i. Jag kan definitivt räkna de år som jag har ifrågasatt på fingrarna på min ena hand. De år som jag har jobbat för att lyssna på mig själv och vad jag mår bra av istället för att försöka trycka in mig själv i den mall som var färdig och väntade på mig i den stund som jag föddes och det upptäcktes att jag ej hade en snopp. Mitt kroppsliga kön är kvinnligt, vilket bland annat tycks betyda att jag ska vilja vara fysisk med män, sminka mig, inte ta för mycket plats, och lägga ner extremt mycket tid på att noggrant ta bort det hår som växer överallt på min kropp. Har ni tänkt på hur lång tid det kan ta att raka benen? Vill du komma ur denna upplevelse utan diverse, mycket smärtsamma och livligt blödande, skärsår så måste du vara ännu mer noggrann. Eller är det bara jag som är jävligt dålig på att raka benen?
Jag vet inte hur många gånger jag har ramlat över bilder på fruktansvärt snygga personer med kvinnligt kroppsligt kön som har valt att inte raka sig för att de trivs bättre med hår på sina kroppar, och dessutom funnit att någon har kommenterat dessa bilder med ett "köp en rakhyvel" / "raka dig under armarna" eller dylikt. Det kan handla om bilddagboken, och då speciellt när en kan vara anonym när en skriver en bildkommentar. Jag förstår att en vill vara anonym när en skriver en sådan bildkommentar. Jag förstår att en vill vara anonym när en så uppenbart inte kan låta människor leva som de vill leva utan känner ett behov av att knuffa dem tillbaka in i den norm som förstör så jävla mycket. Jag tycker att den förstör. Att nästan alla normer förstör. För att de hindrar oss från att känna efter, från att leva och agera som vi själva vill, på det vis som får oss att må bra.
Jag skulle aldrig moralisera över en person med kvinnligt kön som väljer att raka sig eller göra vad som helst som råkar ingå i den kvinnliga könsnormen, om personen gör detta för att hn mår bra av det. Jag peppar på allt som får dig att må bra, oavsett vad det är! Och, jag finner det svårt att moralisera över människor i allmänhet. Vad har jag för rätt?
Men det finns nästan inget som gör mig så upprörd som när människor försöker beröva andra dess frihet att välja själva. Vi lever i ett samhälle där det finns miljarder olika åsikter om hur vi ska leva våra liv. Det finns så många som anser sig ha rätt att tycka åt en. Det är som att alla har glömt bort att vi har varsitt eget hjärta, varsin egen känsla för vad vi mår bra av och inte. Men så många gånger tycks livet bara bli ett enda stort dåligt samvete för att vi inte klarar av att göra det som vi borde göra. Vi borde så himla mycket. Alla tycker så himla mycket.
När jag ser hur vissa människor försöker knuffa in andra i könsnormer så skäms jag. Jag skäms inte över mina håriga armhålor, armar och ben. Jag skäms över de som försöker knuffa. För jag har nått en punkt i mitt ifrågasättande där jag förstår att det är jag som har rätt och de som har fel. Hur skulle det kunna vara rätt att få andra människor att må dåligt för att de inte gör som en majoritet av samhällets befolkning gör utan att riktigt veta varför den gör det?
Typiskt fåniga grejor är sådant som hindrar oss från att vara hela människor, enligt min åsikt. Om en tar de två könsnormerna, och slår ihop dem, så anser jag att vi får en ganska bra bild av hur den mänskliga varelsen kan vara. Ungefär hälften i varje könsnorm. Kvinnor får vara känslosamma och män får skrika, vara aggressiva och ta plats. Kvinnor får bry sig om sitt utseende och män får låta bli att bry sig om sitt utseende. Män får ha en uppenbar sexualdrift, och kvinnor får röra vid varandra utan att direkt betraktas som homosexuella. Ser ni? Jag tänker att det är en så enormt stor del av det mänskliga beteendet som bara skurits bort för vart och ett av dessa två kön som vi envist tycks vilja dela in människor i. Jag tänker att det troligtvis är sjukt jobbigt att vara man i dagens samhälle. I synnerhet då om en inte känner att en passar in. Om en kanske vill kunna raka sig och ha smink, för att en mår bra av det. Om en vill kunna krama sina kompisar av samma kroppsliga kön utan den obligatoriska ryggdunken. Jag skulle inte vilja vara man heller. Absolut inte. Förtrycket mot könet är inte bara mot det kvinnliga.
Låt människor få göra som de vill, det som de mår bra av. Jag vill få lov att vara den här personen som jag är, som blir glad av håriga armhålor och ben på kvinnokroppar, som vill kunna få definiera mig som både tjej och kille samtidigt, som tycker att former och det som samhället kallar övervikt (som faktiskt i väldigt många fall är normalvikt och ingenting annat) är så väldigt mycket snyggare än utstickande revben, som jublar när biologiska kvinnor vågar skrika och vara arga och när biologiska män vågar gråta och vara sårbara. Som jublar när människor gör det som de mår bra av att göra, trots att de blir attackerade med glåpord och kränkningar och till och med fysiskt våld. Heja er! Heja mig! Heja oss!
//Siv (af Edina & Siv)
Jag vet inte hur många gånger jag har ramlat över bilder på fruktansvärt snygga personer med kvinnligt kroppsligt kön som har valt att inte raka sig för att de trivs bättre med hår på sina kroppar, och dessutom funnit att någon har kommenterat dessa bilder med ett "köp en rakhyvel" / "raka dig under armarna" eller dylikt. Det kan handla om bilddagboken, och då speciellt när en kan vara anonym när en skriver en bildkommentar. Jag förstår att en vill vara anonym när en skriver en sådan bildkommentar. Jag förstår att en vill vara anonym när en så uppenbart inte kan låta människor leva som de vill leva utan känner ett behov av att knuffa dem tillbaka in i den norm som förstör så jävla mycket. Jag tycker att den förstör. Att nästan alla normer förstör. För att de hindrar oss från att känna efter, från att leva och agera som vi själva vill, på det vis som får oss att må bra.
Jag skulle aldrig moralisera över en person med kvinnligt kön som väljer att raka sig eller göra vad som helst som råkar ingå i den kvinnliga könsnormen, om personen gör detta för att hn mår bra av det. Jag peppar på allt som får dig att må bra, oavsett vad det är! Och, jag finner det svårt att moralisera över människor i allmänhet. Vad har jag för rätt?
Men det finns nästan inget som gör mig så upprörd som när människor försöker beröva andra dess frihet att välja själva. Vi lever i ett samhälle där det finns miljarder olika åsikter om hur vi ska leva våra liv. Det finns så många som anser sig ha rätt att tycka åt en. Det är som att alla har glömt bort att vi har varsitt eget hjärta, varsin egen känsla för vad vi mår bra av och inte. Men så många gånger tycks livet bara bli ett enda stort dåligt samvete för att vi inte klarar av att göra det som vi borde göra. Vi borde så himla mycket. Alla tycker så himla mycket.
När jag ser hur vissa människor försöker knuffa in andra i könsnormer så skäms jag. Jag skäms inte över mina håriga armhålor, armar och ben. Jag skäms över de som försöker knuffa. För jag har nått en punkt i mitt ifrågasättande där jag förstår att det är jag som har rätt och de som har fel. Hur skulle det kunna vara rätt att få andra människor att må dåligt för att de inte gör som en majoritet av samhällets befolkning gör utan att riktigt veta varför den gör det?
Typiskt fåniga grejor är sådant som hindrar oss från att vara hela människor, enligt min åsikt. Om en tar de två könsnormerna, och slår ihop dem, så anser jag att vi får en ganska bra bild av hur den mänskliga varelsen kan vara. Ungefär hälften i varje könsnorm. Kvinnor får vara känslosamma och män får skrika, vara aggressiva och ta plats. Kvinnor får bry sig om sitt utseende och män får låta bli att bry sig om sitt utseende. Män får ha en uppenbar sexualdrift, och kvinnor får röra vid varandra utan att direkt betraktas som homosexuella. Ser ni? Jag tänker att det är en så enormt stor del av det mänskliga beteendet som bara skurits bort för vart och ett av dessa två kön som vi envist tycks vilja dela in människor i. Jag tänker att det troligtvis är sjukt jobbigt att vara man i dagens samhälle. I synnerhet då om en inte känner att en passar in. Om en kanske vill kunna raka sig och ha smink, för att en mår bra av det. Om en vill kunna krama sina kompisar av samma kroppsliga kön utan den obligatoriska ryggdunken. Jag skulle inte vilja vara man heller. Absolut inte. Förtrycket mot könet är inte bara mot det kvinnliga.
Låt människor få göra som de vill, det som de mår bra av. Jag vill få lov att vara den här personen som jag är, som blir glad av håriga armhålor och ben på kvinnokroppar, som vill kunna få definiera mig som både tjej och kille samtidigt, som tycker att former och det som samhället kallar övervikt (som faktiskt i väldigt många fall är normalvikt och ingenting annat) är så väldigt mycket snyggare än utstickande revben, som jublar när biologiska kvinnor vågar skrika och vara arga och när biologiska män vågar gråta och vara sårbara. Som jublar när människor gör det som de mår bra av att göra, trots att de blir attackerade med glåpord och kränkningar och till och med fysiskt våld. Heja er! Heja mig! Heja oss!
//Siv (af Edina & Siv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar