Okej. Så var vi igång. Jag ska sammanfatta lite:
Vi är två personer som både råkar vara goda vänner och intresserade av ämnet som denna blogg kretsar kring. Våra bloggalias är Siv och Edina, och vi går i samma klass på samma program på Göteborgs universitet. Det var alltså så vi träffades. Det är den korta versionen, för er som inte hade energi nog till att läsa igenom vare sig mitt eller Edinas inlägg om hur det kommer sig att just vi har just den här bloggen just tillsammans. På det viset ligger det till.
För tillfället sitter jag (Siv, that is) och lyssnar på Xiu Xiu, ett band vars musik passande nog är till synes bitvis präglad av könsförvirring och dylikt. Hur som helst så tycker jag väldigt mycket om den. Jag skulle starkt rekommendera er att lyssna på speciellt dessa låtar:
- I luv the valley OH
- Little panda McElroy
- Sad pony guerilla girl
- Crank heart
- Fast car (cover på Tracy Chapmans låt, och den här versionen gör ont i mig - den är så otroligt fin)
Det här med gaymusik är ett intressant ämne i sig. Låt oss för sammanhangets skull kalla den för hbtq-musik.
För några år sedan var jag med och arrangerade en ungdomsfest under HBT-festivalen i Göteborg. Detta arrangemang involverade bland annat att välja ut musik som hbt-kidsen skulle kunna uppskatta och helst dansa till. Saker såsom att boka band, köpa in dekoreringsmaterial och sätta upp affischer hade helt kommit före i prioriteringen så vi - arrangörerna - var en smula sent ute gällande den här uppgiften. Vi hade anlitat en DJ, men det visade sig att denne hade mycket mindre koll på vad hbt-kids kan uppskatta än vi. Så vi satte oss helt enkelt ner och försökte att skriva en lista.
Det första problemet ligger i att, det finns flator och det finns bögar. Det finns givetvis bisexuella och ickedefinierade och heterosexuella och bara allmänt queer personer också, men jag försöker att peka på något essentiellt i sammanhanget genom att nämna just flator och bögar. Alltså: Förutom den där grejen med att bryta mot heteronormen så vågar jag nämligen hävda att det finns få grupper som har så få likheter med varandra som just de superstereotypa flatorna och de superstereotypa bögarna. Tänk nu att vi medvetet försökte använda oss av homonormerna för att göra den här hbt-festen till en med starkt präglat hbt-tema. Tänk flatnorm. Tänk bögnorm. När jag gör det, så tänker jag "Bitsk electro/Riot & Lättsinnig schlager". Kontrasterna kunde skapa någonting riktigt spännande. Men det kändes viktigt att inte göra det hela till en typiskt fest för de som definierar sig som homosexuella män, och har anammat och uppskattar den stereotyp som finns gällande den läggningen. Inte heller tvärtom förstås. Vi behövde hitta en jämnvikt mellan minst två olika stereotyper.
Problem två uppstod när vi började försöka reda ut vad som egentligen definierar hbtqmusik. Är musik hbtq för att personen/personerna som har skapat och/eller framför den är h/b/t/q-personer? Eller är musiken hbtq för att den av någon anledning lyssnas flitigt på av personer inom målgruppen hbtq? Är det för att musiken får bli soundtrack till filmer och teveserier med hbtq-tema?
Listan blev en salig blandning mellan allt möjligt, och kanske ungefär just så sammanhållen som mina reflektioner här ovan.
Ett år senare fick vi återigen möjligheten att arrangera en ungdomsfest under hbtfestivalen. Den här gången hade vi förberett oss, och anlitade således ett DJ-par som vi visste hade mycket bra koll på både det här med hbtq och det här med god musik; Fantastiska Susanna Petersdotter och Vega Andersson. Jag rekommenderar dem starkt. Låt någon som har det i blodet sköta't istället, tänker jag!
Nåväl. Lyssna på Xiu Xiu!
//Siv (af Edina & Siv)
Vi är två personer som både råkar vara goda vänner och intresserade av ämnet som denna blogg kretsar kring. Våra bloggalias är Siv och Edina, och vi går i samma klass på samma program på Göteborgs universitet. Det var alltså så vi träffades. Det är den korta versionen, för er som inte hade energi nog till att läsa igenom vare sig mitt eller Edinas inlägg om hur det kommer sig att just vi har just den här bloggen just tillsammans. På det viset ligger det till.
För tillfället sitter jag (Siv, that is) och lyssnar på Xiu Xiu, ett band vars musik passande nog är till synes bitvis präglad av könsförvirring och dylikt. Hur som helst så tycker jag väldigt mycket om den. Jag skulle starkt rekommendera er att lyssna på speciellt dessa låtar:
- I luv the valley OH
- Little panda McElroy
- Sad pony guerilla girl
- Crank heart
- Fast car (cover på Tracy Chapmans låt, och den här versionen gör ont i mig - den är så otroligt fin)
Det här med gaymusik är ett intressant ämne i sig. Låt oss för sammanhangets skull kalla den för hbtq-musik.
För några år sedan var jag med och arrangerade en ungdomsfest under HBT-festivalen i Göteborg. Detta arrangemang involverade bland annat att välja ut musik som hbt-kidsen skulle kunna uppskatta och helst dansa till. Saker såsom att boka band, köpa in dekoreringsmaterial och sätta upp affischer hade helt kommit före i prioriteringen så vi - arrangörerna - var en smula sent ute gällande den här uppgiften. Vi hade anlitat en DJ, men det visade sig att denne hade mycket mindre koll på vad hbt-kids kan uppskatta än vi. Så vi satte oss helt enkelt ner och försökte att skriva en lista.
Det första problemet ligger i att, det finns flator och det finns bögar. Det finns givetvis bisexuella och ickedefinierade och heterosexuella och bara allmänt queer personer också, men jag försöker att peka på något essentiellt i sammanhanget genom att nämna just flator och bögar. Alltså: Förutom den där grejen med att bryta mot heteronormen så vågar jag nämligen hävda att det finns få grupper som har så få likheter med varandra som just de superstereotypa flatorna och de superstereotypa bögarna. Tänk nu att vi medvetet försökte använda oss av homonormerna för att göra den här hbt-festen till en med starkt präglat hbt-tema. Tänk flatnorm. Tänk bögnorm. När jag gör det, så tänker jag "Bitsk electro/Riot & Lättsinnig schlager". Kontrasterna kunde skapa någonting riktigt spännande. Men det kändes viktigt att inte göra det hela till en typiskt fest för de som definierar sig som homosexuella män, och har anammat och uppskattar den stereotyp som finns gällande den läggningen. Inte heller tvärtom förstås. Vi behövde hitta en jämnvikt mellan minst två olika stereotyper.
Problem två uppstod när vi började försöka reda ut vad som egentligen definierar hbtqmusik. Är musik hbtq för att personen/personerna som har skapat och/eller framför den är h/b/t/q-personer? Eller är musiken hbtq för att den av någon anledning lyssnas flitigt på av personer inom målgruppen hbtq? Är det för att musiken får bli soundtrack till filmer och teveserier med hbtq-tema?
Listan blev en salig blandning mellan allt möjligt, och kanske ungefär just så sammanhållen som mina reflektioner här ovan.
Ett år senare fick vi återigen möjligheten att arrangera en ungdomsfest under hbtfestivalen. Den här gången hade vi förberett oss, och anlitade således ett DJ-par som vi visste hade mycket bra koll på både det här med hbtq och det här med god musik; Fantastiska Susanna Petersdotter och Vega Andersson. Jag rekommenderar dem starkt. Låt någon som har det i blodet sköta't istället, tänker jag!
Nåväl. Lyssna på Xiu Xiu!
//Siv (af Edina & Siv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar