Ps.

Jag känner att det finns väldigt viktiga saker att poängtera gällande det här med att bryta mot normer. För det första: Ibland orkar en inte. Väldigt ofta orkar inte jag. Jag tänker att det är jävligt fint att för det första orka med att leva dag efter dag. Att fortsätta att andas och försöka att klappa på sig själv. Om en gör det så tycker jag att en ska vara VÄLDIGT stolt över sig själv. Det är inte att ta för givet att en orkar det. Verkligen inte.

Det känns som att det lätt kan uppfattas som arrogant att uppmana människor till att rakryggade göra som de vill, trots att detta som de vill kan väcka väldigt starka reaktioner. Det kan göra väldigt ont att behöva stå ut med angrepp och kränkningar från som omgivning. Det kan krävas väldigt väldigt väldigt mycket energi att mota ut skönhetsidealbilden som råder idag ur sitt huvud och försöka att hålla fast vid sin egen. Och väldigt ofta finns det bara inte energi till det, och det är så väldigt okej.

Men texter som mitt inlägg här nedan är riktat mot de som önskar att någon bara kunde skrika lite högre om det. Om rätten att få välja själv och ingenting annat. Rätten att få gå ut med att en är bisexuell trots att det passar dåligt in i flatkretsvärlden, rätten att få stoltsera med sina rakade ben för att en har gjort det valet, rätten att få bära klänning utan att behöva höra att en är straight. Rätten att välja själv åt alla håll alltså.

Och det handlar inte om att bryta mot normer bara för att. Jag tänker att det handlar om att tänka efter, för vems skull en gör det som en gör? Om det är för ens egen skull, så tänker jag att det är världens finaste grej oavsett vad det är. Precis oavsett.

//Siv (af Edina & Siv)