det skaver i sömmarna

Aaaaaaaaah!

Jag tror att jag håller på att bli tokig.
Eller tokigare.
Fan.
Normerna liksom kryper in under huden på mig och skaver.

Jag odlar dreads i min nacke och en viss sorts människor säger: fiiiiint. En annan sorts människor säger: kan du inte bara se normal ut.

Jag har hår under armarna nu och det ger mig mer självförtroende när jag befinner mig i vissa sammanhang, men jobbiga känslor i andra sammanhang.

Fan. Fan. Fan.

Jag diskuterade med en vän det där med att raka lilla armhålan eller inte. Vi kom fram till bra saker. Att man liksom inte kan gå i linne om man har armhålehår och umgås med såkallade "normala" människor. Men oxå att man liksom inte kan gå i linne om man Inte har armhålehår och umgås med queers.

Man vill ju liksom inte bli utstött. Haha. Normer är åt alla håll. Normer finns i luften jag andas in. Kanske har jag andats in för mycket norm redan. Kanske är det kört. Kanske kan jag bli frisk genom att andas i tillåtande miljöer. Miljöer där jag kan bryta normer, eller vara jävligt stereotyp åt vilket håll jag än känner för den dagen. Att få testa mig fram. Att få känna efter vad som är jag i allt. Och vad som är norm. Och vad som bara är tvärtom-norm.

// Edinan