extrem eller smälta in

Ibland blir jag trött på HBTQvärlden. Ok, det är ju inte en enhetlig grupp, men jag syftar på det som syns utåt, tillexempel Pride. Just nu pågår STOCKHOLM PRIDE (asbra grej tycker jag) och jag är för första gången i mitt liv inte där!!, isället håller jag lite koll på nyhetsrapporteringen och analyserar vad det är omvärlden får se egentligen. Och jag blir trött! Trött trött trött och lite förbannad ärligt talat. Det är så stereotypt och dåligt rapporterat!! Det är både Medias men oxå Prides eget fel. Varför är det intressant att rapportera från invigningsHÅNGLET, men inte talen, programpunkterna, det politiska, det vardagliga? VAD SOM HELST SOM INTE ÄR HÅNGEL. Pride är så mycket mycket mer!! Ta Pride House tillexempel, där pågår workshops, föreläsningar, kulturaktiviteter i mängder för alla pridebesökare (vänder sig till både hbtq-folk och vanliga dödliga) men det är det inte många som vet!! Inte ens vissa av prides stamkunder så att säga.. Där pågår viktiga saker! Men uppenbarligen så är det viktigare att se homosar hångla runt med främlingar. Hejja den förstärkta bilden av att Pride bara är ett tillfälle för homosar att ligga med allt och alla.

En sak till som jag inte kunnat släppa sen Göteborgs Pride förra året, jag gick på invigningsfesten och samlade ihop ett gäng vänner, både HBT och Straighta. Och vad händer. Jo, arrangören tyckte uppenbarligen att det var ett vettigt inslag att hissa ner en Naken man från taket ner över publikhavet. VA FAN säger jag. Vad är det mina straighta vänner, eller för all del HBT vänner kommer minnas? Jo, de där minutrarna när en naken man svingas fram och tillbaka över våra huvuden och hissas ner mot oss. Så jävla onödigt, fokus försvann från allt annat som kanske var vettigt (jag minns inte vad som hände i övrigt). Pinsamt. Vad är syftet? Måste HBTQ innebära det extrema och det som är osmakligt och över gränsen?

// Edina (af Edina & Siv)