Straight på låtsas

Om jag var straight hade jag aldrig gått med på det. Att ha en relation med en kille som inte kunde stå för vår relation i alla lägen.

Men jag går med på det i relationer med tjejer. Om och om och om igen. Att inte hålla handen offentligt, att presenteras som Vän för föräldrarna och vissa andra, att vid tillfällen då det inte passar att se gay ut klä om till andra stilar, att inte skylta med relationen på nätet med bilder eller namn, att genomlida samtal som mitt i byter stämning från kärleksfull till Hej Kompis för att någon kommit in i rummet eller så.

Det har hänt att jag ber en tjej om det också, att i vissa situationer inte vara ett gaypar. Men nej, jag jobbar mig stenhårt bort från det. Jag tänker vara stolt över mina tjejer, visa upp dom och aldrig aldrig be dom låtsas vara något de inte är.

Fan, det är så svårt. Det finns ju situationer då det är olämpligt såklart, t.ex. en resa i säg Indiens landsbygd. Men i vardagen borde det funka. Det borde vara självklart.

Alltså det här borde vara den perfekta täckmanteln för otrohet. Att säga till sina tjejer att man inte kan vara öppen när man är ute. Att de inte kan hångla offentligt, eller att de inte kan presentera sin tjej som tjej inför vissa. Och man skulle gå med på det, svälja det för deras skull. Tycka synd om dem. Seriöst det vore en riktigt bra täckmantel, ingen skulle ifrågasätta det eller tvinga en att göra något.

Jag blir irriterad när en tjej inte håller mig i handen offentligt och viskar motiveringen i mitt öra: ”det är jobbigt när folk tittar”, eller ”inte här”. Det är svårt att tänka att det är läggningen de inte vill visa upp och lätt att tänka att det är mig de inte vill visa upp.

// Edina (af Edina & Siv)