Komma-ut-historia anno 2009

Nu har vi lite påsklov. Jag börjar få abstinens efter Siv. Jag har just ätit påskmiddag med min familj. Igår hade vi släktfest. Fina grejer. Jag har väldigt stor släkt kan jag ju lägga till. Min äldsta kusin är nästan femtio år gammal och min yngsta är sådär strax över fem. Det gör även att jag har flera kusiner som är jämnåriga med mig och det är gött och gör ju att man har några att mingla och prata lite om… ehhh.. livet… med. Du vet..

Jag står och pratar med tre av mina kusiner som är i min ålder. Vi pratar festställen, föräldrar, lägenheter och snusk. En av mina andra kusiner kommer förbi och frågar mig vart X är. (X är en tjej jag träffat ett tag så att säga). Jag förklarar kort varför hon inte kunde komma på festen, varpå kusinen sedan lämnar rummet igen. Sen säger min ena kusin ”Så du har kille?!”. Jag svarar med motfrågan ”Är du säker på att det är en kille?!”. Han blir lite ställd och säger…”ehhh… är det en tjej?.... nej visst är det en kille… en kille.. eller va? tjej?.” Jag berättar att det är en tjej . Han säger ”så du är en sådan Mutant”. Sen blir det pinsamt tyst och mina två andra kusiner (som sen tidigare vet att jag är gay) fnissar och retar honom för hans problem med att ta sig ur situationen. Sen fortsätter han osammanhängande säga saker som ”alltså jag har inga problem med det där”, ”för min del är det ok”, ”en gång när jag var på ett gayställe stötte två killar på mig”, ”för mig får folk syssla med vad de vill så länge de är nöjda”.

Så var det med det. Vi får se vad som händer. Min erfarenhet säger att man får se hur situationen är nästa gång man träffar personen man just kommit ut för. Det är först då man kan avgöra hur de ställer sig till det egentligen. Men jag tycker att det är rätt roande att betrakta folk man kommer ut för. Det är liksom minst lika jobbigt för dom.

// Edina (af Edina & Siv)