How to look like a dyke

Stereotyper. De kan förstöra. De kan irritera. Och de kan vara till hjälp. Hur i allsin dar då Siv? Undrar ni kanske nu. Jorå, I will tell you.

När jag första gången kom på att jag ville definiera mig som homosexuell var jag blott sjutton och ett halvt år gammal. Jag var inne i det förtvivlade skedet då det känns som att en är det enda ickeheterot i världen, och hade gladeligen kunnat ställa mig på en klippa och skrika "Gay people, WHERE ARE YOU?!". Detta gjorde jag alltså inte, men nästan; Jag anammade stereotypen. Och jag startade, tillsammans med en bög och en bibrud, en grupp för hbtpersoner på vår gymnasieskola - men det ska jag berätta om någon annan gång.

Alltså. Sterotypen. Jag + Stereotypen = en sammansmältning. Inte vilken stereotyp som helst förstås, utan självaste Flatstereotypen. Jag hade hört om den, sett exempel på den, läst om den på enstaka bloggar och givetvis sett exempel på den i serier som L-word. Och jag bestämde mig för, att nu ska det bannemig synas att jag är flata. Så jag klippte av mig håret. Korthårig hade jag varit ganska länge, men nu klippte jag det snaggkort på sidorna. Och jag gjorde ett tshirttryck med en lesbisk symbol på. Två kvinnosymboler som går in i varandra. Jag anammade gångstilen. Jag rapade väldigt mycket in public. Jag drack mycket öl. Jag gick in i det så kraftigt att jag till slut fick höra att "När Siv bär klänning har helvetet frusit till is". Det var en söt period. Mycket identitetssökande, och jag tyckte att det var ganska roligt. Slitsamt och hemskt emellanåt också förstås, men gudarna ska veta att den där flatsymboltshirten har hjälpt mig en hel del genom tiderna.

Jag ser stereotyper som ett fenomen för sig. As far as I'm concerned har inte ex. flatstereotypen speciellt mycket att göra med hur de som definierar sig som flator faktiskt ser ut eller beter sig i verkligheten. Och jag tänker att det är ganska vedertaget idag att en flata eller en bög kan se ut exakt hur som helst. Ändå kan det i vissa kretsar vara ganska genomgående att flatorna är just superbutch och bögarna är just superfeminina. Och jag ser det som en fin grej, någonting att le åt.

Jag har många gånger fått frågan om hur det kan komma sig att ex. "alla flator har kort hår". Jag brukar börja med att svara att det självklart inte är alla, och fortsätta med att jag tror att många använder det som ett slags hjälpmedel. Det är ett sätt att signalera att en är gay och söker efter andra som är gay, precis som när en tar på sig en bandtröja och vill signalera att en lyssnar på den musiken och söker efter andra som lyssnar på den. Det kan vara så.

Så! Med detta sagt, att stereotypen kan ses som en vän som kan vara till hjälp på vägen mot ex. ragg eller hbtqintresserade nya vänner, vill jag nu presentera en liten how-to-look-like-a-dyke-guide.

För att göra det hela tydligare har jag ritat en bild, som synes ovan. Några enkla tips:
1. Klipp håret kort. Vare sig det är en modig snagg, en rufsig pojkfriss eller en undercut med hockey- och mohawktendenser så utstrålar det minsann gayness om ens kroppsliga kön råkar vara kvinnligt.
2. Låt bli att sminka dig. Min åsikt är att alla kan vara jävligt vackra både helt utan smink och med smink. En osminkad look framhäver flatan i dig.
3. Spara ut ögonbrynen. Om du vill kan du även spara ut håret under armarna. Alla former av normbrytande kan visa tendenser av ickeheterosexuellt leverne.
4. Pierca dig! Min åsikt är att de mest homosexuella piercingarna är septum och i ögonbrynet.
5. Bär rutig skjorta. Slår aldrig fel. Du kan även prova en hood-tröja av det större slaget.
6. Ett vitt linne under. Även kallat "gaylinne".
7. Kalsonger under. Snyggt och bekvämt.
8. Tighta jeans i svart/grått eller dylik färg. Gärna hängande lite längre ner. En obligatorisk grej är ringen av snusdosan som måste finnas på en av bakfickorna*.
9. Sneakers eller dylikt på fötterna. Vill du få fram flatlooken så rekommenderar jag att du inte bär ex. ballerinaskor eller klackskor, och inte heller någon form av stövlar. Tänk skatare. Vad har en skatare för skor på sig? Converse är ett säkert kort.

Du kan även välja att låta regnbågsflaggor och andra hbtq-symboler dyka upp här och var i din outfit. Själv har jag en liten regnbågsflagga påsydd på min väska. En vän till mig har en enorm rfsl-flagga påsydd på baksidan av sin jacka.

Stereotypvärlden är en stor värld! Utforska, feel free!

Och, det allra viktigaste: Gör det som du mår bra av. Känn dig aldrig (!!!) tvingad att anamma flatstereotypen för att få kalla dig flata. Du ska banne mig få bära klänning, klackskor och ha långt lockigt hår och kalla dig flata om du vill kalla dig det. Det finns andra sätt att signalera att en är gay. Och det finns absolut inget sätt att se på en människa vilken sexuell läggning den har. Jag tänker att det är att betrakta som ett faktum.

Men det kan vara roligt ibland, att titta på hur vanligt det kan vara att människor tar hjälp av stereotyper för att dra till sig likasinnade. Så go stereotyperna! De kan faktiskt vara en himla fiffig grej.

//Siv (af Edina & Siv)

* Jag uppmuntrar givetvis ingen till att börja snusa. Själv har jag aldrig provat någon form av tobak och tycker inte att det är speciellt coolt. Alla gör som de vill. Men snusdoseringen är ett så oerhört vanligt förekommande inslag i flatstereotypen, så den måste helt klart nämnas.