Förvirrat T i HBTQ

Det har hänt mycket i mitt huvud de senaste dagarna. Jag gjorde mitt första offentliga hel ombyte till kille. Som sagt så visst har jag pojkig/manlig stil emellanåt, men det är skillnad på att gå in i det helt och liksom verkligen ikläda sig både kroppslig och mentalt: jag är man just nu. Det funkade på festen. Jag var Han. Jag pratade med folk utifrån att jag var Han. Och det kändes så himla bra. Jag fick sånt fint bemötande.

Det var Ok. Det är helt överväldigande. Jag var rätt rädd innan faktiskt. Över vad folk skulle säga och främst över hur det skulle kännas i mig. Men det var Ok. Jag var Ok. Idag på stan tänkte jag på det här, jag blev liksom gråtig. För att det här är en så outforskad sida hos mig. För att jag insåg att jag inte tillåtit mig själv att visa den förut. Men att det är så fint att jag kan det nu. Jag tänkte tillbaka och fick minnesbilder av hur jag i smyg genom åren har klätt om till kille på mitt rum och gått in i den karaktären. Men aldrig förr visat det för någon. Jag tror jag fick modet den dagen Siv smsade ”hot stuff dude!” till mig, angående en dag då jag fick kommentarer om att jag såg pojkig ut av en annan vän. Det här känns någonstans löjligt att skriva. För jag tänker att det inte är på riktigt. Att jag inte alls gillar att vara både kille och tjej, att få välja hur jag vill olika dagar. Jag faller tillbaka in i normen jag växt upp till. Mitt huvud är helt kluvet nu. Dels tänker jag: jag är tjej jag är tjej jag är tjej jag är tjej -100%. Dels tänker jag tillbaka på känslan under promenaden till hållplatsen, spårvagnsresan till festen, på den där man-mage-bröst plattan som fick mig att se ut (och känna mig) som en kille kroppsligt. Det går inte att beskriva.

Den här bloggen, och det faktum att Siv äntligen kom in i mitt liv, är två faktorer som gör att 2009 är ett år då jag utvecklas enormt mycket gällande hur jag ser på mig själv kring genus och läggning. Jag hittar inte ord för det just nu, men jag har mer öppensyn på mig själv. Jag har kanske zoomat ut lite. Jag är både mer kvinnlig och mer manlig nu. Jag tillåter mig själv att variera mig och liksom känna efter vad jag vill och sen också tillåta mig att göra det. Jag har fint nagellack och fina smycken när jag vill. Jag har kjol. Jag har skjorta och slips. Jag har bh och urringat. Jag lindar undan brösten och har t-shirt.

Men det är skitsvårt det här. Det känns som om det finns så mycket tabu kring det. Att det verkligen är att gå över gränsen, att folk inte vill att man skall förvirra deras små huvuden och deras sortering i kvinnosläktet och manssläktet.
Just nu behöver jag inte förändra världen, kanske sen. Just nu behöver jag förändra min egen syn. Genom att utforska det mer. Genom att vara snäll mot mig själv.

// Edina (af Edina & Siv)