Siv och jag läser inte samma kurser just nu. Det var svårt att välja kurser, jag valde bort kvinnokursen och de fina människorna som samlats kring den för att jag nog vill inrikta mig på att hjälpa barn i utsatta situationer. Därför läser jag en kurs i kriminalitet. Igår hade vi föreläsning om sexuella övergrepp mot barn. Ett ämne som berör. Mig. Och alla.
MEN, MEN så finns det MÄN, eller snarare en speciell man som går samma kurs som mig. Han gör mig förbannad. Bara genom sin existens. Han utstrålar oförståelse. Han har inte fått lära sig om respekt, allas lika värde. Jag tror jag måste prata med honom om det som hände på föreläsningen, jag blev galet illa berörd. Det är inte ofta. Jag blir arg och sånt, men inte ledsen och uppgiven -så som jag blev igår. Nu till situationen.. som sagt var det en föreläsning om sexuella övergrepp mot barn, en tung föreläsning där föreläsaren inte undvek det obehagliga som tillexempel att läsa upp en artikel om en dom mot en pappa som utnyttjat sin 4åriga styvdotter men fått ett lägre straff och mindre skadeståndskrav för att han inför rätten sagt att hon sov och alltså inte lidit men av händelsen. Föreläsningen avslutades med att föreläsaren berättade om olika förklaringsmodeller till sexuella övergrepp. Tex biologi. Men oxå det feministiska perspektivet. Till det kopplade vi då möjliga lösningar. Mannen som jag inte förstår mig på frågade då vår föreläsare "vad är lösningen om problemet är kvinnors ställning i samhället, högre lön eller? Höhöhöhö". Hade jag varit ally mcbeal hade han snurrat på en platta medan jag med förbundna ögon kastade knivar mot den.
Det är inte ok. Försöker han vara rolig? Är han dum? Förstår han inte att patriarkatet är ett problem? Vi är nittio personer som läser kursen ihop, typ 10män och 80kvinnor. Varför hör jag honom varje föreläsning? Varför läser han till socionom om han inte bryr sig om sina medmänniskor? Kommer han bli chef? Varför skrattar folk med honom när han säger olämpliga saker?
Men det är ju bra att jag påminns om att det fortfarande finns såna här människor där ute. Att det fortfarande finns mycket, så mycket, kvar att göra. Att engagera sig i. Att förändra.
Nu kör vi! // Edinan
fredag 19 februari 2010
Lady put your foot down
Jag tänker mycket på kvinnokamp nu. Jag (Siv) läser för närvarande en kurs på socionomprogrammet som heter "Kvinnor i utsatta livssituationer", och för första gången på länge finner jag mig omgiven av människor som jag inte känner så väl som uttrycker att mäns överordning gör dem jävligt förbannade. Jag har ju min lilla trygga bubbla annars, mina vänner som jag vet är lika förbannade som jag. Men nu blir jag liksom överraskad av att vi blir fler och fler.
Om två veckor och en dag kommer kvinnokampssymbolen sitta smack på min högra överarm , in i evigheten. Inte en dag för tidigt. Jag och radikalfeminismen hjärtar varandra. Det finns få saker som jag tycker är så allmänrådande som att kvinnor missgynnas. I Sverige går människor runt och skrockar lyckligt över hur jämställda vi är, trots att det absurt nog fortfarande inte går att få samma lön för exakt samma utfört arbete bara för att en råkar ha en fitta mellan benen. Trots att sexförbrytare (alla är inte män, men en majoritet) även i Sverige får så pinsamt låga straff, om de ens fälls i domstolen. Jag kommer skriva mer om det här. För det är inte okej. För mig känns det som att alla andra går runt och säger att himlen är grön, medan jag ju kan se att den är blå. När de säger att det inte finns något mer att kämpa för.
//Sivan
Om två veckor och en dag kommer kvinnokampssymbolen sitta smack på min högra överarm , in i evigheten. Inte en dag för tidigt. Jag och radikalfeminismen hjärtar varandra. Det finns få saker som jag tycker är så allmänrådande som att kvinnor missgynnas. I Sverige går människor runt och skrockar lyckligt över hur jämställda vi är, trots att det absurt nog fortfarande inte går att få samma lön för exakt samma utfört arbete bara för att en råkar ha en fitta mellan benen. Trots att sexförbrytare (alla är inte män, men en majoritet) även i Sverige får så pinsamt låga straff, om de ens fälls i domstolen. Jag kommer skriva mer om det här. För det är inte okej. För mig känns det som att alla andra går runt och säger att himlen är grön, medan jag ju kan se att den är blå. När de säger att det inte finns något mer att kämpa för.
//Sivan
torsdag 18 februari 2010
fb inspirerar ändå
på evenemang på facebook kan man ju välja alternativet "Detta är ett öppet evenemang. Vem som helst får delta och också bjuda in andra."
jag tänker mig en relation som ett evenemang på facebook. "Detta är en öppen relation. Vem som helst får delta och också bjuda in andra."
hahaha // Edinan
jag tänker mig en relation som ett evenemang på facebook. "Detta är en öppen relation. Vem som helst får delta och också bjuda in andra."
hahaha // Edinan
fb2
och genast protesterade facebook och jag möttes av:
// Edinan. *SUCK*
Vilket exempel passar dig?
Dina Nyheter i korthet kan i nuläget vara förvirrande. Välj nedan hur vi bör referera till dig:
tisdag 9 februari 2010
”Vi gör väl som vanligt så att ni som har en penis får prata lite mer, medan ni utan penis blir avbrutna lite oftare.”
Jag tänkte passa på att lägga upp lite ljuvliga enrutingar signerade en av mina stora inspirationskällor här i livet, Nina Hemmingsson. Hn har gjort helt ljuvliga verk ex. på temat genus, och här nedan kommer några av hennes absoluta guldklimpar enligt min mening: 
Nina gör även bl.a. enrutingar som jag tycker helt klockrent skildrar bitterhet och hur jobbigt och knepigt det kan kännas att försöka interagera med andra, och de är bara lite för bra för att låta bli att lägga upp, så här kommer några sådana också:
Nina gör även bl.a. enrutingar som jag tycker helt klockrent skildrar bitterhet och hur jobbigt och knepigt det kan kännas att försöka interagera med andra, och de är bara lite för bra för att låta bli att lägga upp, så här kommer några sådana också:
Alla bilder är skapade av Nina Hemmingsson. Yum!Barndomen och läggningen
Det slår mig ibland hur annorlunda saker och ting kanske hade kunnat bli under min uppväxt om jag visste mer om att det är okej att bli kär i personer av samma kön också.
Jag har några ganska tydliga minnen (som förvisso kan vara präglade av viss efterkonstruktion.. en vet ju aldrig med minnen) från stunder under min barndom då jag funderade över min läggning. Jag minns när jag gick på lågstadiet och plötsligt märkte att jag kände ett sånt där pirr i magen när jag tittade på en tjej vid klätterställningen på skolgården. Och jag minns hur otroligt ställd jag blev. Det var fem sekunder av acceptans från min sida som gjorde att jag kände det jag kände och jag minns att jag verkligen tänkte "men... jag känner för en tjej som jag ska känna för en kille. det här är fel". Och lådan stängdes igen. När Eva och Efva ingick partnerskap var jag redan 8 år gammal, men jag vet ändå att jag blev helt förvirrad när jag hörde om det. Jag hade aldrig hört talas om att två personer av samma kön kunde älska varandra, så det kändes inte rätt. Jag undrade om det var något fel på dem. Det fanns inga öppna ickeheterosexuella personer i min omgivning, så gudarna ska veta att jag saknade bra förebilder.
Men det är inte som att jag har varit "fri" från förälskelser för att jag inte tillät det jag kände för tjejer att kännas. Min barndom, ända från 6 års ålder och uppåt, är så otroligt präglad av förälskelser. Alltid pojkar, alltid förälskad i någon, alltid en pojkes initialer att skriva inuti de hjärtan som jag ritade i mina hemliga dagböcker, alltid någon att vilja fråga chans på. Men ändå. Jag minns att jag när jag gick i femte klass eller så gick runt med en ganska konstant tanke i huvudet. Jag tänkte "Jag är säkert lesbisk... TYPISKT, det FÅR jag inte vara! det är groteskt och vidrigt, jag får aldrig berätta om de här tankarna för någon annan!". Den tanken var som ett moln som låg i mitt huvud hela tiden, som jag gjorde allt jag kunde för att försöka att inte tänka på. Det var det mest förbjudna av allt. Det fanns ganska mycket homofobi i min vänskapskrets på den tiden. Att vara lesbisk var det äckligaste som fanns och det gjorde att ex. min bästa vän på den tiden när hon skulle uttrycka att hon tyckte om mig alltid sa "Jag tycker om dig (som kompis)!". Alltid det där "som kompis". Alltid. Det gick rykten om att vissa tjejer i vår klass var lesbiska, och vi skvallrade gärna om det. Vi var så stolta över vår heterosexualitet. Jag hade så mycket skam i hela huvudet och hjärtat och kroppen. Fan vad jag önskar att någon hade tagit mig åt sidan och berättat om att en kan leva i samkönade relationer och att det är precis lika vackert och fint som att ha relationer med personer av motsatt kön. Tänk om någon hade gjort det.
Jag undrar verkligen hur annorlunda min barndom hade blivit om det hade varit mer vanligt förekommande att helt vanliga människor var öppna med sin ickeheterosexuella läggning. Jag hade kunnat fråga chans på tjejer också. Jag hade kunnat acceptera att jag var förtjust och inte bara kände vänskapskärlek för vissa av de där tjejerna som jag var kompis med på den tiden. Och ordet lesbisk skulle inte ha varit ett skällsord. Jag har fortfarande väldigt svårt för att bli kallad det. Jag föredrar ju "homosexuell".
Men åh. om jag någon gång får barn. och mina systrars barn. barn i min närhet. De ska få veta, att alltsammans är okej. De ska få veta, det lovar jag.
//Sivan
Jag har några ganska tydliga minnen (som förvisso kan vara präglade av viss efterkonstruktion.. en vet ju aldrig med minnen) från stunder under min barndom då jag funderade över min läggning. Jag minns när jag gick på lågstadiet och plötsligt märkte att jag kände ett sånt där pirr i magen när jag tittade på en tjej vid klätterställningen på skolgården. Och jag minns hur otroligt ställd jag blev. Det var fem sekunder av acceptans från min sida som gjorde att jag kände det jag kände och jag minns att jag verkligen tänkte "men... jag känner för en tjej som jag ska känna för en kille. det här är fel". Och lådan stängdes igen. När Eva och Efva ingick partnerskap var jag redan 8 år gammal, men jag vet ändå att jag blev helt förvirrad när jag hörde om det. Jag hade aldrig hört talas om att två personer av samma kön kunde älska varandra, så det kändes inte rätt. Jag undrade om det var något fel på dem. Det fanns inga öppna ickeheterosexuella personer i min omgivning, så gudarna ska veta att jag saknade bra förebilder.
Men det är inte som att jag har varit "fri" från förälskelser för att jag inte tillät det jag kände för tjejer att kännas. Min barndom, ända från 6 års ålder och uppåt, är så otroligt präglad av förälskelser. Alltid pojkar, alltid förälskad i någon, alltid en pojkes initialer att skriva inuti de hjärtan som jag ritade i mina hemliga dagböcker, alltid någon att vilja fråga chans på. Men ändå. Jag minns att jag när jag gick i femte klass eller så gick runt med en ganska konstant tanke i huvudet. Jag tänkte "Jag är säkert lesbisk... TYPISKT, det FÅR jag inte vara! det är groteskt och vidrigt, jag får aldrig berätta om de här tankarna för någon annan!". Den tanken var som ett moln som låg i mitt huvud hela tiden, som jag gjorde allt jag kunde för att försöka att inte tänka på. Det var det mest förbjudna av allt. Det fanns ganska mycket homofobi i min vänskapskrets på den tiden. Att vara lesbisk var det äckligaste som fanns och det gjorde att ex. min bästa vän på den tiden när hon skulle uttrycka att hon tyckte om mig alltid sa "Jag tycker om dig (som kompis)!". Alltid det där "som kompis". Alltid. Det gick rykten om att vissa tjejer i vår klass var lesbiska, och vi skvallrade gärna om det. Vi var så stolta över vår heterosexualitet. Jag hade så mycket skam i hela huvudet och hjärtat och kroppen. Fan vad jag önskar att någon hade tagit mig åt sidan och berättat om att en kan leva i samkönade relationer och att det är precis lika vackert och fint som att ha relationer med personer av motsatt kön. Tänk om någon hade gjort det.
Jag undrar verkligen hur annorlunda min barndom hade blivit om det hade varit mer vanligt förekommande att helt vanliga människor var öppna med sin ickeheterosexuella läggning. Jag hade kunnat fråga chans på tjejer också. Jag hade kunnat acceptera att jag var förtjust och inte bara kände vänskapskärlek för vissa av de där tjejerna som jag var kompis med på den tiden. Och ordet lesbisk skulle inte ha varit ett skällsord. Jag har fortfarande väldigt svårt för att bli kallad det. Jag föredrar ju "homosexuell".
Men åh. om jag någon gång får barn. och mina systrars barn. barn i min närhet. De ska få veta, att alltsammans är okej. De ska få veta, det lovar jag.
//Sivan
onsdag 27 januari 2010
skolan.
idag i skolan satt vi ett gäng och pratade innan föreläsningen skulle börja. igår var vi på möte inför B-uppsats skrivandet och det samtalsämnet kom upp då någon frågade vem som skulle skriva med vem. jag berättade att jag ska skriva med Siv varpå en skön person utbrister "åh det blir en lesbisk uppsats" personen sa sen "Oj, alltså jag menar det är ju jättebra ni kan ha såhära feministiska perspektiv och grejer".
Ja. det kommer bli superbra. Jag och Siv kan tillsammans allt, eller så lär vi oss strax.
Fast det där med feminism är ju ingen lesbisk grej. det är en grej för alla.
Varför har vi valt detta kvinnoyrke? För att det finns mycket kvinnor där.
// Edinan
Ja. det kommer bli superbra. Jag och Siv kan tillsammans allt, eller så lär vi oss strax.
Fast det där med feminism är ju ingen lesbisk grej. det är en grej för alla.
Varför har vi valt detta kvinnoyrke? För att det finns mycket kvinnor där.
// Edinan
måndag 25 januari 2010
koden
vad har hänt med syster/broders-koden i gayvärlden?
den om att man inte raggar på varandras ragg.
inte ligger med varandras partners.
min gräns går där. precis där skulle jag vilja säga.
är det för mycket begärt?
jag föredrar den straighta världen där. i min illusion är det i alla fall bättre där. en straight kille skulle inte komma undan med att nypa sin polares tjej i rumpan. en straight tjej skulle inte komma undan med att låtsas flirta med sin bästis kille. ens partner förväntas umgås med ens väns parter, inte fika med ens vän.
idag hatar jag gayvärlden för dess klet och äckel. det där med att det inte är ett steg mellan partner och vänner. att man inte ligger med sina vänner. inte ligger med sina vänners ex. inte flirtar med allt och alla. inte respekterar att även icke heteros kanske vill leva i tvåsamhet.
hade det funnits en "bli hetero"-knapp så hade jag tryckt på den idag.
jag vet att det kanske kanske kanske inte bara är i gayvärlden dessa människor finns. jag skulle säkert känna mig sviken och besviken även i den straighta världen. men idag står jag i gayvärlden. och jag är besviken.
mitt är mitt.
ditt är ditt.
/e
den om att man inte raggar på varandras ragg.
inte ligger med varandras partners.
min gräns går där. precis där skulle jag vilja säga.
är det för mycket begärt?
jag föredrar den straighta världen där. i min illusion är det i alla fall bättre där. en straight kille skulle inte komma undan med att nypa sin polares tjej i rumpan. en straight tjej skulle inte komma undan med att låtsas flirta med sin bästis kille. ens partner förväntas umgås med ens väns parter, inte fika med ens vän.
idag hatar jag gayvärlden för dess klet och äckel. det där med att det inte är ett steg mellan partner och vänner. att man inte ligger med sina vänner. inte ligger med sina vänners ex. inte flirtar med allt och alla. inte respekterar att även icke heteros kanske vill leva i tvåsamhet.
hade det funnits en "bli hetero"-knapp så hade jag tryckt på den idag.
jag vet att det kanske kanske kanske inte bara är i gayvärlden dessa människor finns. jag skulle säkert känna mig sviken och besviken även i den straighta världen. men idag står jag i gayvärlden. och jag är besviken.
mitt är mitt.
ditt är ditt.
/e
lördag 23 januari 2010
tisdag 19 januari 2010
för bra för att vara sant?
Queertopiafestivalen 22-25 juli 2010 i Norberg - Kärlek bortom normen!
Jag fick ett tips av min vän Amir L.
En helt galet bra festival:
*Snygg hemsida
*VEG mat bara!!
*Fuck normer
*bra band, tex Yo Majesty och Chicks on Speed
*engagemang och aktivism
*500kr för hela kalaset.
*Forum på hemsidan för att samordna resor till festivalen (fiiiiiint)
Bli volontär där vettja!!
Läs mer på www.queertopiafestivalen.se
puss / edina
Jag fick ett tips av min vän Amir L.
En helt galet bra festival:
*Snygg hemsida
*VEG mat bara!!
*Fuck normer
*bra band, tex Yo Majesty och Chicks on Speed
*engagemang och aktivism
*500kr för hela kalaset.
*Forum på hemsidan för att samordna resor till festivalen (fiiiiiint)
Bli volontär där vettja!!
Läs mer på www.queertopiafestivalen.se
puss / edina
torsdag 14 januari 2010
post tentan
Tentan är över. Det har gått ett dygn. Jag har hunnit med att total städa hela min lägenhet. Bryta ihop och liggandes på golvet gråta så att öronen fyllts av tårar. Stöka ner lägenheten igen. Panta alla mina tomburkar. Kollat på millenium. Tvättat hur många tvättar som helst. Kollat på itzaks julevangelium. Sovit på två soffor. Ätit jättemycket choklad. Och linssoppa. Jättegod linssoppa.
Siv och jag tentafirade tillsammans. Hon klippte mitt hår. Sen träffade vi några parallell klassisar och myste på ett queerhak, som för övrigt är ett bra ställe för att avgöra vilken sorts människor man har att göra med. Alltså vill dejter/vänner inte följa med till en vegan/queer/mysig/trång-pub så är de inte rätt material. haha. äsch. Det var en jättefin kväll med goa socionomer som numer har avklarat 28,6procent av sin utbildning. Hejja.
Hmm.. och så något gay nu oxå... *tänker*..
ÅH!! när jag var "ung" så brukade jag och mina vänner roa oss med den här videon på förfester. den äger. GAY PIMP!
// Edinan i sin nya frissyr
Siv och jag tentafirade tillsammans. Hon klippte mitt hår. Sen träffade vi några parallell klassisar och myste på ett queerhak, som för övrigt är ett bra ställe för att avgöra vilken sorts människor man har att göra med. Alltså vill dejter/vänner inte följa med till en vegan/queer/mysig/trång-pub så är de inte rätt material. haha. äsch. Det var en jättefin kväll med goa socionomer som numer har avklarat 28,6procent av sin utbildning. Hejja.
Hmm.. och så något gay nu oxå... *tänker*..
ÅH!! när jag var "ung" så brukade jag och mina vänner roa oss med den här videon på förfester. den äger. GAY PIMP!
// Edinan i sin nya frissyr
fredag 8 januari 2010
Juridik
Oj oj oj vad Siv och jag pluggar och ligger i de här dagarna. På onsdag är det tenta. Juridik. Hejja oss, vi är duktiga som attan.
Som litteratur har vi lagboken för 2009, men fint nog så har vi fått stryka delar av äktenskapsbalken i 2009års upplaga och gjort nya tillägg.. nämligen ersatt orden "man och kvinna" med "två personer".. IIISSSCCHHHKKK!! fina grejjer.
Nu ska jag berätta för er vad jag lärt mig. Det var först 1987 som samkönade par kunde vara sambor. Då skapades en homosexuell sambolag. 2003 gjorde man istället en gemensam sambolag där kön var oviktigt. Eller kön är ju viktigt.. för man är enligt lag inte sambo om man inte knullar. SANT.
1994 infördes registrerat partnerskap, ett sätt för samkönade par att omfattas av samma rättsverkningar som heterosexuellas äktenskap. Men inte adoption, artificiell insemination eller gemensam rättslig vårdnad om barn. Dock genom två steg, 2002 och 2005, har de undantagen tagits bort. Och 2009 fick vi alltså en gemensam äktenskapslag för alla sorters par och registrerat partnerskap kan man inte längre ingå alltså.
Jippi.
// Edinan
Som litteratur har vi lagboken för 2009, men fint nog så har vi fått stryka delar av äktenskapsbalken i 2009års upplaga och gjort nya tillägg.. nämligen ersatt orden "man och kvinna" med "två personer".. IIISSSCCHHHKKK!! fina grejjer.
Nu ska jag berätta för er vad jag lärt mig. Det var först 1987 som samkönade par kunde vara sambor. Då skapades en homosexuell sambolag. 2003 gjorde man istället en gemensam sambolag där kön var oviktigt. Eller kön är ju viktigt.. för man är enligt lag inte sambo om man inte knullar. SANT.
1994 infördes registrerat partnerskap, ett sätt för samkönade par att omfattas av samma rättsverkningar som heterosexuellas äktenskap. Men inte adoption, artificiell insemination eller gemensam rättslig vårdnad om barn. Dock genom två steg, 2002 och 2005, har de undantagen tagits bort. Och 2009 fick vi alltså en gemensam äktenskapslag för alla sorters par och registrerat partnerskap kan man inte längre ingå alltså.
Jippi.
// Edinan
onsdag 6 januari 2010
Ljuvlig liten kortfilm
"Så du blir bög på grund av lathet?"
Ah, denna lilla kortfilm totalt förgyllde min morgon och är verkligen väldigt värd att kika på. Gört!
//Siv
Ah, denna lilla kortfilm totalt förgyllde min morgon och är verkligen väldigt värd att kika på. Gört!
//Siv
tisdag 5 januari 2010
andra liv
kära lilla bloggen!
Jag önskar lite att jag hade dig redan för flera år sedan. När jag var flata i andra städer. Jag har levt i två andra städer. Det är två helt andra gayliv än här i götet.
Ett gayliv var i en lite mindre stad. Då var jag mer diskret. Då hade jag en yta och ett inre. Jag arbetade nästan ihjäl mig. Jag var sambo. Duktig. Snällare än snällast. Köpte bil. Sen minns jag inget mer än att gråta mig till sömns. Luncher bestående av banan och kaffe. Stress. Simpsons avsnitt efter avsnitt. Diskade glas som bara sprack i händerna på mig. Drömde natt efter natt att jag fick glas i halsen. Jag var trött så trött. Fick träffa en doktor i fem minuter, gick därifrån med tabletter men ingen förståelse. Sjukskrev mig men jobbade ändå. Ingen sa ifrån. Tills något gav mig en sista kraft att ringa två samtal. Ett för att säga upp mig. Ett för att ringa min mamma och få vila ut i hennes värme. Sen lämnade jag landet, kom tillbaka efter några månader men berättade inte för någon att jag kommit hem, istället vilade jag ut hemma hos mina föräldrar.
Ett gayliv var ännu bättre än här, mer flatigt och fuck vad jag levde där. Jag var allt. Som i jag behövde inte hålla tillbaka sidor av mig. (varför gör jag det nu?) Då använde jag uttryck som: -note to self-, -som i-, -jag älskar dig-, -tove jansson-, -soyalatte-, -postpride-. Jag skulle uträtta storverk. Och jag gjorde nog det. Jag hade kul. Valde att lita på. Älska. Var aktiv i hbtq-debatten och förändrade någons liv. Lärde mig att stå på mig själv. Men oxå att vara mjuk och att kunna böja mig. Jag gjorde hundratals pridepasserkort. Jag höll om och hölls om. Jag avstod från alkohol. Jag läste tusentals innehållsförteckningar noggrant noggrant och lärde mig allt om veganism. Jag spelade massa tvspel. Jag var med om saker jag inte ville vara med om. Jag stängde av. Jag gick med på. Jag sa ifrån. Jag lämnade. Blev lämnad. Pratade timmeslånga samtal över mobil varje dag.
Lilla lilla bloggen. Lilla lilla edina gråter nu. Hon fick en vänförfrågan på facebook. En vänförfrågan från livet i ett av städerna. Det livet som hunnit läka. Hon accepterade. Såg att vännen hade en vän som verkade ha cool frissyr och därför klickade hon på den personen och bläddrade igenom dennes bilder. En av bilderna hade kommenterats av en person från livet i den andra staden. Det livet som inte har läkt. Som fortfarande blöder.
Livet är märkligt. Det var nog det jag skulle komma till. Livet gör ont. Känslomänniskor får utstå mycket smärta. Men oxå de djupaste och stormigaste relationerna. Det är värt det. Fuck vad det är värt det. Att leva. Det har jag inte alltid tyckt. Och tycker inte alltid. Men utan allt som hänt vore jag inte där jag är eller den jag är. Det där med att bli äldre är något jag gillar. Allt jag snappar upp på vägen. Allt jag får känna.
Alltså, det är inte kul när det gör ont. Det är inte underhållande med ångest. Men jag accepterar att det är en del av mig. Att det gör att mitt spektra är stort.
/ed
Jag önskar lite att jag hade dig redan för flera år sedan. När jag var flata i andra städer. Jag har levt i två andra städer. Det är två helt andra gayliv än här i götet.
Ett gayliv var i en lite mindre stad. Då var jag mer diskret. Då hade jag en yta och ett inre. Jag arbetade nästan ihjäl mig. Jag var sambo. Duktig. Snällare än snällast. Köpte bil. Sen minns jag inget mer än att gråta mig till sömns. Luncher bestående av banan och kaffe. Stress. Simpsons avsnitt efter avsnitt. Diskade glas som bara sprack i händerna på mig. Drömde natt efter natt att jag fick glas i halsen. Jag var trött så trött. Fick träffa en doktor i fem minuter, gick därifrån med tabletter men ingen förståelse. Sjukskrev mig men jobbade ändå. Ingen sa ifrån. Tills något gav mig en sista kraft att ringa två samtal. Ett för att säga upp mig. Ett för att ringa min mamma och få vila ut i hennes värme. Sen lämnade jag landet, kom tillbaka efter några månader men berättade inte för någon att jag kommit hem, istället vilade jag ut hemma hos mina föräldrar.
Ett gayliv var ännu bättre än här, mer flatigt och fuck vad jag levde där. Jag var allt. Som i jag behövde inte hålla tillbaka sidor av mig. (varför gör jag det nu?) Då använde jag uttryck som: -note to self-, -som i-, -jag älskar dig-, -tove jansson-, -soyalatte-, -postpride-. Jag skulle uträtta storverk. Och jag gjorde nog det. Jag hade kul. Valde att lita på. Älska. Var aktiv i hbtq-debatten och förändrade någons liv. Lärde mig att stå på mig själv. Men oxå att vara mjuk och att kunna böja mig. Jag gjorde hundratals pridepasserkort. Jag höll om och hölls om. Jag avstod från alkohol. Jag läste tusentals innehållsförteckningar noggrant noggrant och lärde mig allt om veganism. Jag spelade massa tvspel. Jag var med om saker jag inte ville vara med om. Jag stängde av. Jag gick med på. Jag sa ifrån. Jag lämnade. Blev lämnad. Pratade timmeslånga samtal över mobil varje dag.
Lilla lilla bloggen. Lilla lilla edina gråter nu. Hon fick en vänförfrågan på facebook. En vänförfrågan från livet i ett av städerna. Det livet som hunnit läka. Hon accepterade. Såg att vännen hade en vän som verkade ha cool frissyr och därför klickade hon på den personen och bläddrade igenom dennes bilder. En av bilderna hade kommenterats av en person från livet i den andra staden. Det livet som inte har läkt. Som fortfarande blöder.
Livet är märkligt. Det var nog det jag skulle komma till. Livet gör ont. Känslomänniskor får utstå mycket smärta. Men oxå de djupaste och stormigaste relationerna. Det är värt det. Fuck vad det är värt det. Att leva. Det har jag inte alltid tyckt. Och tycker inte alltid. Men utan allt som hänt vore jag inte där jag är eller den jag är. Det där med att bli äldre är något jag gillar. Allt jag snappar upp på vägen. Allt jag får känna.
Alltså, det är inte kul när det gör ont. Det är inte underhållande med ångest. Men jag accepterar att det är en del av mig. Att det gör att mitt spektra är stort.
/ed
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)