fredag 19 februari 2010

sov på fienden

Siv och jag läser inte samma kurser just nu. Det var svårt att välja kurser, jag valde bort kvinnokursen och de fina människorna som samlats kring den för att jag nog vill inrikta mig på att hjälpa barn i utsatta situationer. Därför läser jag en kurs i kriminalitet. Igår hade vi föreläsning om sexuella övergrepp mot barn. Ett ämne som berör. Mig. Och alla.

MEN, MEN så finns det MÄN, eller snarare en speciell man som går samma kurs som mig. Han gör mig förbannad. Bara genom sin existens. Han utstrålar oförståelse. Han har inte fått lära sig om respekt, allas lika värde. Jag tror jag måste prata med honom om det som hände på föreläsningen, jag blev galet illa berörd. Det är inte ofta. Jag blir arg och sånt, men inte ledsen och uppgiven -så som jag blev igår. Nu till situationen.. som sagt var det en föreläsning om sexuella övergrepp mot barn, en tung föreläsning där föreläsaren inte undvek det obehagliga som tillexempel att läsa upp en artikel om en dom mot en pappa som utnyttjat sin 4åriga styvdotter men fått ett lägre straff och mindre skadeståndskrav för att han inför rätten sagt att hon sov och alltså inte lidit men av händelsen. Föreläsningen avslutades med att föreläsaren berättade om olika förklaringsmodeller till sexuella övergrepp. Tex biologi. Men oxå det feministiska perspektivet. Till det kopplade vi då möjliga lösningar. Mannen som jag inte förstår mig på frågade då vår föreläsare "vad är lösningen om problemet är kvinnors ställning i samhället, högre lön eller? Höhöhöhö". Hade jag varit ally mcbeal hade han snurrat på en platta medan jag med förbundna ögon kastade knivar mot den.

Det är inte ok. Försöker han vara rolig? Är han dum? Förstår han inte att patriarkatet är ett problem? Vi är nittio personer som läser kursen ihop, typ 10män och 80kvinnor. Varför hör jag honom varje föreläsning? Varför läser han till socionom om han inte bryr sig om sina medmänniskor? Kommer han bli chef? Varför skrattar folk med honom när han säger olämpliga saker?

Men det är ju bra att jag påminns om att det fortfarande finns såna här människor där ute. Att det fortfarande finns mycket, så mycket, kvar att göra. Att engagera sig i. Att förändra.

Nu kör vi! // Edinan

Inga kommentarer: