vit flagg

Under hbt-festivalen införskaffade jag en regnbågsflagga som nu hänger stolt i mitt fönster. Nyss tog jag en promenad och passade på att kika upp mot mitt fönster, utifrån, och jag blev lite besviken. Den syns inte så bra som jag hoppades. Fast det kanske är bra, det tyder ju på att man inte ser mig jättebra när jag går omkring i min lilla lägenhet. Jag kanske ska vara nöjd med att om någon tittar upp mot alla fönster i denna byggnad och letar tecken så kommer de ju se den, regnbågsflaggan alltså. Och det var mörkt i lägenheten eftersom jag inte var hemma nu ju. Det kanske är bättre när jag har lamporna tända här hemma. Eller när solen skiner. Usch, va ointressant. Egentligen händer det massor på insidan just nu. Men jag kan bara skriva om det där ytliga. Flaggan. Och om att jag dricker massa kaffe för att Siv och jag skriver uppsats nu. Men det händer tusen saker inuti samtidigt. Jag funderar såå över queer-livet. Vad det ska bli av en nu när en börjar bli lite äldre och alla runt omkring gifter sig och skaffar barn. Ska jag alltid bo i den här lägenheten som ju ligger i ett hus som officiellt kallas ungkarlshotellet? Kommer jag bli förälder? Kommer jag hjälpa någon annan att bli förälder? Kommer jag någonsin vilja vara sambo igen? Kan man vara kär i en person ett helt liv? Kommer jag någonsin spela i det där flatbandet jag skapat i mitt huvud? Kommer jag dela morgontidning och äta frukost ihop med någon dag efter dag efter dag.. och liksom njuta? Kommer jag bli ihop med mig själv så som jag borde?

//förvirrEd.