att komma ut eller inte komma ut, det är frågan

Återigen en historia från min mega släkt och mina komma ut eller inte komma ut berättelser.

Jag var på en släktmiddag, fast där det var släktingars släktingar med oxå. Jag överhörde hur min kusin berättade för sin farfar (typ 100år gammal) vem som var vem så att säga, alltså namn och släktband. Min kusin pekade på mig och sa det är Edina, min kusin och tjejen bredvid henne är "Stina", hennes kompis. Jag gav först tjejen jag var där med en frågandeblick och sedan min kusin, var på kusinen stannade upp i sitt prat och frågade mig "är det okej att jag säger så?" jag svarade JA.

Jag anser, ansåg, att det är upp till min kusin att beskriva världen som hen vill för sin farfar, det är inte upp till mig och jag kan leva med eller utan hans vetskap om vilken relation jag har med "Stina". Dessutom gjorde min kusin sitt val när hen valde ordet Kompis för att beskriva relationen. FUCKERS!, nånstans blir jag ledsen när min relation suddas ut för att den inte är som normen vill ha den. Men samtidigt är det inte hela världen och jag respekterar att äldre människor Kan ha en annan syn. Men ändå.

Varför är det överhuvudtaget en valmöjlighet i hur min relation beskrivs?
Jag och "Stina" var absolut inte på middagen som Kompisar. Lika lite som min bror och hans tjej var där som kompisar. Men aldrig aldrig aldrig skulle någon få för sig att beskriva deras relation med ordet kompisar. Dock är jag så jävla nöjd med att jag och "Stina" var på middagen ihop, för majoriteten visste ändå att hon var där som min tjej och inget annat. Vi smalt in bra och behandlades som det par vi var där som. Hejja att få vara som man är och inte behöva Komma Ut aktivt, hejja att liksom smälta in och bara vara ett par och inte ett HOMOpar.

// Ed