Söner VS Döttrar

Det är något med könsstereotypen som jag inte gillar.

Jag har en storebror. När det är något min pappa behöver hjälp med, någon tyyyypisk manlig syssla så som att gräva gropar, lyfta tunga saker, hålla i något medan han svingar hammaren eller sågar, då frågar han min bror om hjälp. Jag är inte ovanligt liten och klen. Min bror är inte ovanligt stor och stark. Visst har män naturligt mer muskler, men de jag har duger till rätt mycket mer än att lyfta en diskborste eller dra en dammsugare fram och tillbaka. Det irriterar mig, att han inte frågar mig alltså. För jag Vill ju hjälpa till. Jag förstår att min bror var förstahands valet när vi var yngre, eftersom han är äldre än mig. Men tillochmed efter att min bror flyttade hemifrån var det han som blev tillfrågad och liksom fick åka extra när det behövdes en man till.

Jag var sambo med en kvinna under några år, och det var helt fantastiskt att inte ha givna roller. Den av oss som diskade gjorde inte det för att den var tjej. Den som byggde ihop våra ikeamöbler gjorde inte det för att den var manligast. Vi delade upp saker utifrån intresse och förmåga, turades om med det mesta och dessutom gjorde vi många av sakerna tillsammans.

Det finns skillnader mellan kvinnor och män, det kan jag hålla med om. Men jag tror inte att de blir tydliga förrän den manligaste mannen och den kvinnligaste kvinnan ställs bredvid varandra. Alla vi andra är mer lika än olika varandra och olikheterna är kopplade till personer, inte kön.

// Edina (af Edina & Siv)