i'm not queer for your entertainment

Jag brukar inte berätta för folk att jag är homosexuell/queer. Jag sträcker aldrig fram handen och säger "Edina, Homosexuell". Hur ofta säger man till heteros att "Oj, är du straight, det har du inte berättat"?

Det är något personligt, och intressant först om man träder in i min personliga värld. Och då är det intressanta inte Att jag är queer, utan Vem jag lever tillsammans med, Hur jag lever och så vidare. Dock har jag en tendens till att dra ut lite länge på det där med att släppa in folk i min personliga värld (vilket jag kopplar till vetskapen om vad det kan innebära att komma ut för folk).

Förr eller senare kommer man alltid fram till det där ögonblicket, den där lilla sekunden då hela världen stannar till och man vet att NU, precis NU, kommer jag ut för dig. Jag hade ett sådant ögonblick förra veckan. Jag har umgåtts med en person och jag har fått uppfattningen att hon trott att jag varit straight, och jag har inte gett henne någon anledning att tro något annat -tvärtom nästan spätt på det genom att inte ge mina ex eller dejter namn osv. Men så i förra veckan alltså så stod vi och pratade och helt plötsligt ställde hon en fråga, en neutral sådan men där mitt svar vore avgörande för om jag kommit ut eller byggt mer fasad. Den där sekunden när allt liksom fryser till och autopiloten slås på för att medvetandet inte riktigt vågar vara med och så sa jag det. Jag kom ut. Och andades ut.

Hon slog inte ihjäl mig, hånade mig inte, bad mig inte att gå. Det var ett gott tecken, men jag tycker ändå att det avgörande är hur personen är mot mig de första gångerna vi ses efter att jag kommit ut. Och hon var som vanligt. Fiint. Jag kände en liten liten förändring i hur nära vi står varandra, fast det kanske mest är från mitt håll -jag har ju släppt in henne, och hon har blivit insläppt vilket hon kanske uppskattar och i och med det känner sig närmre mig.

Ibland tycker jag att det låter som om jag är jätteinstängd i min queerhet, men det är inte så. Jag är instängd hela jag. haha. Nej, men seriöst så tror jag mycket att det blir en del icke-komma-ut:ande eftersom jag för bara ett halvår sedan började i en klass med 159 andra studenter och jag inte vill ha etiketten HOMO och förväntas bidra med det perspektivet i alla lägen. Eller jag vet inte. Just nu är jag arg för att min queerhet hindrar mig i mitt familjebildande. Jag vill ha familj och barn, men hur får jag ihop mig själv och min queerhet med det? Shiiiiit va mycket ord och snack det blev från mig ikväll. Jag vill prata prata prata prata. Jag vill diskutera det queera livets framtid, jag vill höra andra prata om sin queerhet, jag vill föra dialog, jag vill slippa bli överöst med heteronorm hela tiden, jag vill ha en frizon -om så bara för en stund, jag vill få nya perspektiv, jag vill ha förebilder, jag vill känna samhörighet, jag vill prata prata prata prata lyssna lyssna lyssna lyssna.

// Edina

ps. en lättsam sak är att jag just insåg att ordet heteronorm kan uttalas som heteron-orm, som i en orm som tillhör heterosexuella människor. spännande. eller som het-eron-orm. eller heter-(h)on-orm?