När jag läser bloggar läser jag nästan uteslutande mellan raderna. Jag letar efter förklaringar, ledtrådar och saker som handlar om MIG MIG MIG!
Ok, inte alltid. Ibland fördriver jag bara tid, ibland bara njuter jag av att släppas in i främlingars liv (det är lite som att läsa en vanlig bok liksom), ibland vill jag skratta och läser roliga bloggar, ibland vill jag gråta och letar efter bloggar som berör och ger samma känsla som jag får när jag tittar på extreme homemakeover. Men det där med att leta efter saker som handlar om MIG, det kanske inte är så konstigt.. mitt liv om något borde ju kretsa kring mig.. eller?
Tegan & Sara kommer till Sverige den 23 november. De spelar i sthlm kl 19.00.
Jag vill jag vill jag vill jag vill!!
/ed
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
tvåtusentalet
hej lilla bloggen, om du undrar varför jag inte skriver så mycket i dig just nu så är det för att jag inte har tillgång till internet på samma sätt som förut.
Ärligt talat så är det lite skönt, att inte hela tiden ha koll på allas status på facebook, inte ha koll på vad alla skriver i sina bloggar. Inte veta allt i detalj, utan faktiskt bara leva IRL. nice nice. Men asså självklart kommer jag asap se till att återfå min internet tillgång. För det är underbart oxå, det där med att ha sina vänner nära alltid. Även de som bor en bit bort, det är lovely, att hålla sig uppdaterad om deras liv och tankar, att få vara en del i en helhet alltid. Men jo, en paus att ägna åt mig själv och IRL:andet är givande.
Nu borde jag väl skriva något HBTQ:igt. En intressant sak är ju kurslitteraturen jag och siv har, nu på 2000talet lixom, jag har just läst ett stycke (ämnet är kris och utveckling) där jag fick lära mig att det är inte helt ovanligt att heterosexuella män i 20års åldern tvivlar på sin läggning och tror att de är homosexuella, fast de inte är det, de behöver bara omge sig av manligare män och bli trygga i sin egen manlighet. OMG!!! boken är pinsamt dum. hemmafru-idealet är oxå något som återkommer i boken. Fatta att det finns folk i klassen som läser detta och tar in det som sanning. Helt vansinnigt är vad det är.
// edina (af edina & siv)
Ärligt talat så är det lite skönt, att inte hela tiden ha koll på allas status på facebook, inte ha koll på vad alla skriver i sina bloggar. Inte veta allt i detalj, utan faktiskt bara leva IRL. nice nice. Men asså självklart kommer jag asap se till att återfå min internet tillgång. För det är underbart oxå, det där med att ha sina vänner nära alltid. Även de som bor en bit bort, det är lovely, att hålla sig uppdaterad om deras liv och tankar, att få vara en del i en helhet alltid. Men jo, en paus att ägna åt mig själv och IRL:andet är givande.
Nu borde jag väl skriva något HBTQ:igt. En intressant sak är ju kurslitteraturen jag och siv har, nu på 2000talet lixom, jag har just läst ett stycke (ämnet är kris och utveckling) där jag fick lära mig att det är inte helt ovanligt att heterosexuella män i 20års åldern tvivlar på sin läggning och tror att de är homosexuella, fast de inte är det, de behöver bara omge sig av manligare män och bli trygga i sin egen manlighet. OMG!!! boken är pinsamt dum. hemmafru-idealet är oxå något som återkommer i boken. Fatta att det finns folk i klassen som läser detta och tar in det som sanning. Helt vansinnigt är vad det är.
// edina (af edina & siv)
tisdag 22 september 2009
kyrkovalet -uppföljning
Det gick inte riktigt så som jag önskat. Jag är ju för saker så som kärlek. Jag är även för att alla par skall få ingå äktenskap i kyrkan. Valet gick åt det hållet, men varje mandat som går till grupper som inte håller med mig är lite jobbigt att acceptera. Det känns personligt, kanske för att kyrkan svek mig när jag hade min tuffaste tid i livet, då jag kämpade med att förstå och acceptera min icke straighta läggning. Då hade jag behövt gemenskapen, diskussionerna, glädjen och djupet.
Men men. Jag röstade. Och jag håller på att ta mig den plats i kyrkan som är min. För jag har en plats där.
Mer skriver jag inte om valet och kyrkan just nu. Men jag är inte svår på att diskutera, men jag vill inte skriva mer så att ni tror att jag vill värva. Hehe. Jag vill inte det. Verkligen inte. Men jag vill få ha en tro.
/ Ed
Men men. Jag röstade. Och jag håller på att ta mig den plats i kyrkan som är min. För jag har en plats där.
Mer skriver jag inte om valet och kyrkan just nu. Men jag är inte svår på att diskutera, men jag vill inte skriva mer så att ni tror att jag vill värva. Hehe. Jag vill inte det. Verkligen inte. Men jag vill få ha en tro.
/ Ed
söndag 20 september 2009
Kyrkoval idag
Idag är det kyrkoval (http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=77959&ptid=0). Ja jag bryr mig. Och ja jag är insatt. Tillräckligt i alla fall. Beräknar mig vara röstad och klar om 5 timmar, efter det någongång återkommer jag och berättar mer.
Just nu är jag lite chockad. Eller egentligen inte, det händer ju hela tiden att den typen av kärlek som jag känner förminskas eller förkastas. Hur som helst, jag vet vad jag skall rösta på men tycker det är intressant att läsa alla de olika partiernas valtexter och så hamnade jag på Kristdemokraternas sida och de skrev lite "inte helt ok saker" så att säga. Och vad ser jag på deras sida över vilka man kan rösta på? Ett foto på en av mina gamla kollegor. AS! Eller, *harkel* hen får ju tro och tycka nästan vad hen vill. Men jag blir sååå besviken jue!! Jag var lite nöjd över att vi hade det krista gemensamt, kul att nu få reda på att hen antagligen hela tiden tänkt att mina livsval inte var ok. KLUVNA JÄVLA VÄRLD!!!
Men men shit happens och nu är jag ännu mer pepp på att gå och rösta!! Du gör som du vill, men är du medlem i svenska kyrkan och tycker att det där med hbtq-frågor är viktigt så tycker jag att du gör en fin insats genom att ta dig till din vallokal och kissa på KDs vallappar, hehehe skojja bara.. jag menar att du skall gå dit och rösta.
här kommer ett stycke klippt direkt från KDs valsida (kyrkovalen.se):
"Om vi människor för att överleva måste sätta gränser för vår kärlek, så låter det väl som en ganska god idé att låta gränserna vara där naturen och Han som sagt att han skapat oss, har satt dom. Han skapade oss till man och kvinna. Undantagen bekräftar den regeln. Vi har ingen anledning att säga något negativt om enkönade relationer. Men det enkönade paret saknar av naturen fruktsamhet. Det hindrar inte att vi kan älska även dem som är ofruktsamma. Vi är inte kärlekslösa bara för att vi genom vår syn på äktenskapet accepterar de gränser som Gud genom naturen själv har gett oss. Vår uppfattning om äktenskap är densamma som kyrkan har i största delen av världen och som är härledd från Jesu undervisning. Att hålla fast vid den uppfattningen är inte kärlekslöst. Det finns nog större anledning att vara kritisk mot den som vill inbilla oss att människans kärlek blir större utan gränser. Gränslös kärlek är en illusion. Att inrätta sitt liv eller samhällets ordningar efter illusioner är mycket ohälsosamt."
// Edinan
Just nu är jag lite chockad. Eller egentligen inte, det händer ju hela tiden att den typen av kärlek som jag känner förminskas eller förkastas. Hur som helst, jag vet vad jag skall rösta på men tycker det är intressant att läsa alla de olika partiernas valtexter och så hamnade jag på Kristdemokraternas sida och de skrev lite "inte helt ok saker" så att säga. Och vad ser jag på deras sida över vilka man kan rösta på? Ett foto på en av mina gamla kollegor. AS! Eller, *harkel* hen får ju tro och tycka nästan vad hen vill. Men jag blir sååå besviken jue!! Jag var lite nöjd över att vi hade det krista gemensamt, kul att nu få reda på att hen antagligen hela tiden tänkt att mina livsval inte var ok. KLUVNA JÄVLA VÄRLD!!!
Men men shit happens och nu är jag ännu mer pepp på att gå och rösta!! Du gör som du vill, men är du medlem i svenska kyrkan och tycker att det där med hbtq-frågor är viktigt så tycker jag att du gör en fin insats genom att ta dig till din vallokal och kissa på KDs vallappar, hehehe skojja bara.. jag menar att du skall gå dit och rösta.
här kommer ett stycke klippt direkt från KDs valsida (kyrkovalen.se):
"Om vi människor för att överleva måste sätta gränser för vår kärlek, så låter det väl som en ganska god idé att låta gränserna vara där naturen och Han som sagt att han skapat oss, har satt dom. Han skapade oss till man och kvinna. Undantagen bekräftar den regeln. Vi har ingen anledning att säga något negativt om enkönade relationer. Men det enkönade paret saknar av naturen fruktsamhet. Det hindrar inte att vi kan älska även dem som är ofruktsamma. Vi är inte kärlekslösa bara för att vi genom vår syn på äktenskapet accepterar de gränser som Gud genom naturen själv har gett oss. Vår uppfattning om äktenskap är densamma som kyrkan har i största delen av världen och som är härledd från Jesu undervisning. Att hålla fast vid den uppfattningen är inte kärlekslöst. Det finns nog större anledning att vara kritisk mot den som vill inbilla oss att människans kärlek blir större utan gränser. Gränslös kärlek är en illusion. Att inrätta sitt liv eller samhällets ordningar efter illusioner är mycket ohälsosamt."
// Edinan
tisdag 15 september 2009
i'm not queer for your entertainment
Jag brukar inte berätta för folk att jag är homosexuell/queer. Jag sträcker aldrig fram handen och säger "Edina, Homosexuell". Hur ofta säger man till heteros att "Oj, är du straight, det har du inte berättat"?
Det är något personligt, och intressant först om man träder in i min personliga värld. Och då är det intressanta inte Att jag är queer, utan Vem jag lever tillsammans med, Hur jag lever och så vidare. Dock har jag en tendens till att dra ut lite länge på det där med att släppa in folk i min personliga värld (vilket jag kopplar till vetskapen om vad det kan innebära att komma ut för folk).
Förr eller senare kommer man alltid fram till det där ögonblicket, den där lilla sekunden då hela världen stannar till och man vet att NU, precis NU, kommer jag ut för dig. Jag hade ett sådant ögonblick förra veckan. Jag har umgåtts med en person och jag har fått uppfattningen att hon trott att jag varit straight, och jag har inte gett henne någon anledning att tro något annat -tvärtom nästan spätt på det genom att inte ge mina ex eller dejter namn osv. Men så i förra veckan alltså så stod vi och pratade och helt plötsligt ställde hon en fråga, en neutral sådan men där mitt svar vore avgörande för om jag kommit ut eller byggt mer fasad. Den där sekunden när allt liksom fryser till och autopiloten slås på för att medvetandet inte riktigt vågar vara med och så sa jag det. Jag kom ut. Och andades ut.
Hon slog inte ihjäl mig, hånade mig inte, bad mig inte att gå. Det var ett gott tecken, men jag tycker ändå att det avgörande är hur personen är mot mig de första gångerna vi ses efter att jag kommit ut. Och hon var som vanligt. Fiint. Jag kände en liten liten förändring i hur nära vi står varandra, fast det kanske mest är från mitt håll -jag har ju släppt in henne, och hon har blivit insläppt vilket hon kanske uppskattar och i och med det känner sig närmre mig.
Ibland tycker jag att det låter som om jag är jätteinstängd i min queerhet, men det är inte så. Jag är instängd hela jag. haha. Nej, men seriöst så tror jag mycket att det blir en del icke-komma-ut:ande eftersom jag för bara ett halvår sedan började i en klass med 159 andra studenter och jag inte vill ha etiketten HOMO och förväntas bidra med det perspektivet i alla lägen. Eller jag vet inte. Just nu är jag arg för att min queerhet hindrar mig i mitt familjebildande. Jag vill ha familj och barn, men hur får jag ihop mig själv och min queerhet med det? Shiiiiit va mycket ord och snack det blev från mig ikväll. Jag vill prata prata prata prata. Jag vill diskutera det queera livets framtid, jag vill höra andra prata om sin queerhet, jag vill föra dialog, jag vill slippa bli överöst med heteronorm hela tiden, jag vill ha en frizon -om så bara för en stund, jag vill få nya perspektiv, jag vill ha förebilder, jag vill känna samhörighet, jag vill prata prata prata prata lyssna lyssna lyssna lyssna.
// Edina
ps. en lättsam sak är att jag just insåg att ordet heteronorm kan uttalas som heteron-orm, som i en orm som tillhör heterosexuella människor. spännande. eller som het-eron-orm. eller heter-(h)on-orm?
Det är något personligt, och intressant först om man träder in i min personliga värld. Och då är det intressanta inte Att jag är queer, utan Vem jag lever tillsammans med, Hur jag lever och så vidare. Dock har jag en tendens till att dra ut lite länge på det där med att släppa in folk i min personliga värld (vilket jag kopplar till vetskapen om vad det kan innebära att komma ut för folk).
Förr eller senare kommer man alltid fram till det där ögonblicket, den där lilla sekunden då hela världen stannar till och man vet att NU, precis NU, kommer jag ut för dig. Jag hade ett sådant ögonblick förra veckan. Jag har umgåtts med en person och jag har fått uppfattningen att hon trott att jag varit straight, och jag har inte gett henne någon anledning att tro något annat -tvärtom nästan spätt på det genom att inte ge mina ex eller dejter namn osv. Men så i förra veckan alltså så stod vi och pratade och helt plötsligt ställde hon en fråga, en neutral sådan men där mitt svar vore avgörande för om jag kommit ut eller byggt mer fasad. Den där sekunden när allt liksom fryser till och autopiloten slås på för att medvetandet inte riktigt vågar vara med och så sa jag det. Jag kom ut. Och andades ut.
Hon slog inte ihjäl mig, hånade mig inte, bad mig inte att gå. Det var ett gott tecken, men jag tycker ändå att det avgörande är hur personen är mot mig de första gångerna vi ses efter att jag kommit ut. Och hon var som vanligt. Fiint. Jag kände en liten liten förändring i hur nära vi står varandra, fast det kanske mest är från mitt håll -jag har ju släppt in henne, och hon har blivit insläppt vilket hon kanske uppskattar och i och med det känner sig närmre mig.
Ibland tycker jag att det låter som om jag är jätteinstängd i min queerhet, men det är inte så. Jag är instängd hela jag. haha. Nej, men seriöst så tror jag mycket att det blir en del icke-komma-ut:ande eftersom jag för bara ett halvår sedan började i en klass med 159 andra studenter och jag inte vill ha etiketten HOMO och förväntas bidra med det perspektivet i alla lägen. Eller jag vet inte. Just nu är jag arg för att min queerhet hindrar mig i mitt familjebildande. Jag vill ha familj och barn, men hur får jag ihop mig själv och min queerhet med det? Shiiiiit va mycket ord och snack det blev från mig ikväll. Jag vill prata prata prata prata. Jag vill diskutera det queera livets framtid, jag vill höra andra prata om sin queerhet, jag vill föra dialog, jag vill slippa bli överöst med heteronorm hela tiden, jag vill ha en frizon -om så bara för en stund, jag vill få nya perspektiv, jag vill ha förebilder, jag vill känna samhörighet, jag vill prata prata prata prata lyssna lyssna lyssna lyssna.
// Edina
ps. en lättsam sak är att jag just insåg att ordet heteronorm kan uttalas som heteron-orm, som i en orm som tillhör heterosexuella människor. spännande. eller som het-eron-orm. eller heter-(h)on-orm?
torsdag 10 september 2009
HBT på universitetsnivå
Jag tror inte att någon missat det, men jag tänker ändå repetera: Jag och Siv går Socionomprogrammet.
Nu till mitt ärende: Imorgon har vi HBT på schemat!! (Hehe, i mitt huvud skapades just en rolig bild som jag önskar att jag kunde måla upp för dig.. den gick lite ut på att idka HBT... liksom PÅ det utskriva schemat.. men det var inte det jag menade ursprungligen, jag tänker dock inte be om ursäkt för att min hjärna är inställd på sex).
Vi har alltså en föreläsning på temat HBT. Imponerande tycker jag. DESSUTOM så berörs HBTperspektivet emellanåt under de "vanliga"föreläsningarna oxå. Men imorgon är det alltså två timmar avsatt för HBT. Tjoho! Jag längtar längtar längtar (kanske mest för att jag och Siv ska premiärluncha innan föreläsningen och ladda upp ihop). Rubriken för föreläsningen är "HBT-personer, livssituation och heteronormativitet". Jag är taggad som fan och vill vill vill höra massa intressanta och spännande saker. Hoppas jag har samma peppkänsla efter föreläsningen och massa ideer att skriva om till dig här.
God natt // Edina
Nu till mitt ärende: Imorgon har vi HBT på schemat!! (Hehe, i mitt huvud skapades just en rolig bild som jag önskar att jag kunde måla upp för dig.. den gick lite ut på att idka HBT... liksom PÅ det utskriva schemat.. men det var inte det jag menade ursprungligen, jag tänker dock inte be om ursäkt för att min hjärna är inställd på sex).
Vi har alltså en föreläsning på temat HBT. Imponerande tycker jag. DESSUTOM så berörs HBTperspektivet emellanåt under de "vanliga"föreläsningarna oxå. Men imorgon är det alltså två timmar avsatt för HBT. Tjoho! Jag längtar längtar längtar (kanske mest för att jag och Siv ska premiärluncha innan föreläsningen och ladda upp ihop). Rubriken för föreläsningen är "HBT-personer, livssituation och heteronormativitet". Jag är taggad som fan och vill vill vill höra massa intressanta och spännande saker. Hoppas jag har samma peppkänsla efter föreläsningen och massa ideer att skriva om till dig här.
God natt // Edina
onsdag 9 september 2009
smink
Det finns många åsikter om smink. Jag har en tendens till att tycka synd om folk som sminkar sig för andras skull. Dock tycker jag att man får göra precis som man vill. Jag själv sminkar mig aldrig. Jag är för lat. Dessutom har jag ingen aning om hur man gör. Konstigt, eller hur. Jag har verkligen aldrig hållt på med smink. I hemlighet önskar jag lite att jag i alla fall visste hur man gjorde på ett ungefär.
// Edina (af Edina & Siv)
// Edina (af Edina & Siv)
måndag 7 september 2009
KORKA UPP SKUMPAN STUMPAN
Det här är bloggens etthundrade inlägg. Inte illa.
Detta kommer att bli ett minimalistiskt inlägg. Jag kör lite som vid tacksägelsemiddagen i amerikanska filmer. Jag vill tacka för den vackra hösten som är på väg, jag vill tacka dig som läser bloggen, jag vill tacka mig själv för att jag skriver i den, jag vill tacka min skapare för att jag är queer, jag vill tacka alla som lägger upp bra bögporr på qx, jag vill tacka den som uppfann smakkombinationen apelsin+choklad.
// Edina (af Edina & Siv)
Detta kommer att bli ett minimalistiskt inlägg. Jag kör lite som vid tacksägelsemiddagen i amerikanska filmer. Jag vill tacka för den vackra hösten som är på väg, jag vill tacka dig som läser bloggen, jag vill tacka mig själv för att jag skriver i den, jag vill tacka min skapare för att jag är queer, jag vill tacka alla som lägger upp bra bögporr på qx, jag vill tacka den som uppfann smakkombinationen apelsin+choklad.
// Edina (af Edina & Siv)
söndag 6 september 2009
håriga ben
Det är en laddad fråga det där med håriga eller rakade ben. Överlag tycker jag att det verkar som om att heterosexuella killar och tjejer tycker att alla tjejer Skall raka benen, annars är de extrem femister, manshatare och allmänt tokiga. Sen har jag märkt att det finns flator som tycker att man är en dålig flata Om man rakar benen, att man liksom ger efter för heteronormen. Om ni vill veta hur mina ben ser ut så kan jag avslöja att det varierar, just nu (jag är helt seriös) så är mitt vänstra ben rakat och mitt högra bens hår har växt fritt i några veckor skulle jag gissa på. Ibland bryr jag mig jättemycket om vad andra kan tänkas tycka, och Ja, jag ger efter för normen och rakar. Men det händer att jag rakar benen för min egen skull oxå, för att benen blir sååååå lena och dessutom är det goare när någon annan kan tänkas ta lite på dom. Ibland samlar jag till långt hår eller vad man säger, låter det växa fritt helt enkelt. Det naturliga känns bra helt enkelt och ibland när jag har rakat benen saknar jag fluffet. Och ibland, som nu, njuter jag av bådeoch -för det kan man ha, fuck ju både hetero- och homonorm!
Det kan ju ha med ålder att göra såklart, när jag var yngre rakade jag typ hela tiden. Då brydde jag mig mycket mer (överlag) om vad andra kunde tänkas tycka, dessutom så tvingades man ju visa upp sin nakna kropp en gång i veckan efter gymnastiken och om det där med att raka benen kunde hindra en från att bli pikad så var det värt att göra det. Nu lever man ju ett annat liv och umgås med folk som delar värderingar med en och inte bara födelseår, det gör att man är mer som man är och jag är en sån som rakar ibland och ibland inte.
En rolig grej är ju hur jag tänkte när jag var runt 18, då rakade jag hela tiden -förutom då jag skulle på fest men redan innan festen tyckte att jag inte skulle ligga med någon på den festen, då gick jag medvetet till festen med håriga ben (dock under långbyxor) för att liksom inte få för mig att ehhh ja...klä av mig med någon.. ehhh hehe. För då fanns det inte i min värld att göra det med håriga ben.
Jag själv tycker det är rätt hett med håriga män, liksom med hårig bringa och så vidare. Vad gäller tjejer så petar normen mig i ögat ibland och jag tycker det är hett när tjejer har rakade lena ben, MEN jag är oxå väldigt svag för tjejer som är naturliga och väldigt håriga de oxå. Tjejer får oxå ha håriga ben, hår under armarna, raggarstäng och hår på bröstet, det är vanligare än ni tror!
Fyyyyy faaaan va jobbigt att leva i en relation med någon som man försöker upprätthålla en konstlad bild av ens hårighet för. Liksom att alltid arbeta hårt med pincett, rakhyvel å så. Orka liksom. Nej tack.
Förresten, vet ni vad som händer när man bli äldre (20+)? Håret på benen klättrar längre upp på benen och det andra håret (ni vet) klättrar längre ner. Det är som om de vill mötas. En blir hårigare helt enkelt. Kroppen har sagt sitt.
// Edina (af Edina & Siv)
kroppshårspoesi:
gör hur du vill med ditt eget hår
behåll det på mage och lår
sätt upp en toffs, gör en fläta
ta fram en linjal och börja mäta
ta bort varje strå
raka dig i varje vrå
gör precis som du vill
om din hårighet får ingen annan tycka till
Det kan ju ha med ålder att göra såklart, när jag var yngre rakade jag typ hela tiden. Då brydde jag mig mycket mer (överlag) om vad andra kunde tänkas tycka, dessutom så tvingades man ju visa upp sin nakna kropp en gång i veckan efter gymnastiken och om det där med att raka benen kunde hindra en från att bli pikad så var det värt att göra det. Nu lever man ju ett annat liv och umgås med folk som delar värderingar med en och inte bara födelseår, det gör att man är mer som man är och jag är en sån som rakar ibland och ibland inte.
En rolig grej är ju hur jag tänkte när jag var runt 18, då rakade jag hela tiden -förutom då jag skulle på fest men redan innan festen tyckte att jag inte skulle ligga med någon på den festen, då gick jag medvetet till festen med håriga ben (dock under långbyxor) för att liksom inte få för mig att ehhh ja...klä av mig med någon.. ehhh hehe. För då fanns det inte i min värld att göra det med håriga ben.
Jag själv tycker det är rätt hett med håriga män, liksom med hårig bringa och så vidare. Vad gäller tjejer så petar normen mig i ögat ibland och jag tycker det är hett när tjejer har rakade lena ben, MEN jag är oxå väldigt svag för tjejer som är naturliga och väldigt håriga de oxå. Tjejer får oxå ha håriga ben, hår under armarna, raggarstäng och hår på bröstet, det är vanligare än ni tror!
Fyyyyy faaaan va jobbigt att leva i en relation med någon som man försöker upprätthålla en konstlad bild av ens hårighet för. Liksom att alltid arbeta hårt med pincett, rakhyvel å så. Orka liksom. Nej tack.
Förresten, vet ni vad som händer när man bli äldre (20+)? Håret på benen klättrar längre upp på benen och det andra håret (ni vet) klättrar längre ner. Det är som om de vill mötas. En blir hårigare helt enkelt. Kroppen har sagt sitt.
// Edina (af Edina & Siv)
kroppshårspoesi:
gör hur du vill med ditt eget hår
behåll det på mage och lår
sätt upp en toffs, gör en fläta
ta fram en linjal och börja mäta
ta bort varje strå
raka dig i varje vrå
gör precis som du vill
om din hårighet får ingen annan tycka till
lördag 5 september 2009
IKEA och toalettproblemet
Jag har gått och tänkt på en sak några dagar nu. IKEA är källan till tanken och problemet. Eller det är ju inte bara på IKEA problemet uppstår, men det är där jag insett att problemet finns.
Toaletter uppdelade i herr och dam. Det är problemet. Liksom sådana där rum där damer har ett och herrar har ett, men i rummet finns flera bås där man kan gå in en och en (förslagsvis). För homopar innebär sådana rum att man på turer till exempelvis IKEA, där man håller ihop i par och närmar sig toaletten tillsammans, så får man sitta i ett bås bredvid sin partner och liksom lyssna på och bli lyssnad på. Det är liksom inte ens riktiga väggar man har om sig. Det går inte att jämföra med hur det är hemma och en är på toa och en någonstans utanför. I båsen är inget hemligt.
// Edina (af Edina & Siv)
Toaletter uppdelade i herr och dam. Det är problemet. Liksom sådana där rum där damer har ett och herrar har ett, men i rummet finns flera bås där man kan gå in en och en (förslagsvis). För homopar innebär sådana rum att man på turer till exempelvis IKEA, där man håller ihop i par och närmar sig toaletten tillsammans, så får man sitta i ett bås bredvid sin partner och liksom lyssna på och bli lyssnad på. Det är liksom inte ens riktiga väggar man har om sig. Det går inte att jämföra med hur det är hemma och en är på toa och en någonstans utanför. I båsen är inget hemligt.
// Edina (af Edina & Siv)
onsdag 2 september 2009
Uppföljning: regnbågsflagga i fönstret
Jag har inte införskaffat någon äkta regnbågsflagga än, men jag har fixat min egna lilla regnbågsklutt. Här ser ni resultatet. Jag tycker det är feeejnt.
Kramar // Edina (af Edinan & Sivan)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)