vinterpäls

Håret på mina ben har fått växa fritt de senaste månaderna. Jag stör mig inte på det. Men jag har alltid tidigare anpassat mig till normen, åtminstone alla gånger benen varit klädlösa, och rakat dom rena. Sommarsäsongen närmar sig. Jag står i valet och kvalet. Att raka eller inte raka det är frågan. Jag kommer sakna mitt fluff om jag rakar det och det kommer ta tid att odla fram det igen. Men jag tänker på alla kommentarer jag kommer få och tankar som andra kommer få. Allt pga håriga ben. För att det är tjejben. Eller är det det? Va fan. Varför rakar man benen egentligen?
Jag vill ju förändra världen. Få folk att fatta att vi ibland gör märkliga saker bara för att normen säger åt oss att göra det. Tex raka benen alltså. Jag vill nog inte det. För det finns ju inget annat syfte med det än att verka normal. (och det är jag inte, tack och lov).

Armhålorna mina har varit tomma sen jag fick min första rakhyvel i sexan eller när det nu va. Jupp, fatta att vi redan på mellanstadiet, när vi hade tunna ljusa hår, redan då insåg att det bara fanns ett alternativ -rakning. Till och från har självklart lathets-fluff uppstått. Men nu har jag för första gången bestämt mig för att låta det växa och se vad som händer. Armhålerakningen har jag motiverat med att det är mer hygieniskt, att killar oxå gör det och att det syns mer än benhåret. Men nu släpper jag lös det.

Dock vet jag inte hur länge jag kan stå emot. Jag tänker på vad andra ska säga. Vad de ska tänka. Om de inte vill bada med mig. Inte gå bredvid mig på stan när jag har shorts. Fast det här är bara misstankar jag har. Kanske är folk inte sådana. Kanske kan de få en chans att visa det. Kanske kan jag ta fighten om något uppstår. Kanske får jag någon att börja reflektera över dumma normer. Kanske kommer fjortis tjejerna fnissa bredvid mig i duschen på badhuset. Kanske visar jag dom att det finns alternativ.

Jag vill inte slava under normen!! Inte göra normen starkare.
Inte vara som normen är. Vara som jag är.

// ed

hbt-festivalen i göteborg närmar sig

Festivalen går av stapeln 12-16maj.

Föreläsningar, seminarier, fester, filmer, folkdans, normativitet, Lukas Romson, könsroller, feministiskt självförsvar, lesbisk hälsa, transaktiviteter, regnsbågsmässa. Något för alla.

Festivalcentrum kommer ligga på götaplatsen. Utställare så som RFSL och RFSU kommer vara där.

Den 16maj blir det en regnbågspromenad för mångfald och likarättigheter. Samling kl 1300 vid operan.

mer info på: http://hbt-festivalen.se/

vi ses där // edinan

facebook fynd

Idag snubblade jag över en intressant grupp på facebook.

If you break my heart, I become lesbian to fuck your new girlfriend.

40 000 brudar som är med där.

Jag gillar initiativet.

// Ed

The Crying Game

Jag såg en film i helgen. Jag visste inte innan vad det skulle vara för film så jag fick en sån där underbar chock när den oväntade vändningen kom.

Genren är för mig: Queert drama med action inslag.

Filmen handlar om en kidnappning. Där kidnapparen fäster sig vid den kidnappade och inte kan med att fullfölja planen på att skjuta honom. Sen trasslar kidnapparen till det för sig kan man säga. Det är en vacker film på grund av att Queerheten liksom smälter in bra och trots att den är ett avgörande inslag, känns naturlig. Vilket är intressant med tanke på att filmen kom ut redan 1992.

Filmen är dock en typisk 90tals actionfilm med dödsskjutningar, slag i ansiktet osv. vilket man kan tycka vad man vill om. Queerheten är som sagt en parentes vilket jag tycker är imponerande. En heeelt vanlig film men med en sevärd vändning.

// Edinan