Tjoho!
Siv här. Livet förändras, både jag och Edina byter hårfärg och min inspiration till att skriva i hbtqfint kommer och går. Och inspirationen knackade på dörren hos mig just precis idag.
Jag tänkte att jag skulle skriva om kanske världens bästa barnteveserie Dårfinkar och Dönickar. Det är en serie i sex delar som handlar om tolvåriga Simone, som tillsammans med sin mamma flyttar till ett nytt ställe och börjar på en ny skola. Simone är en flicka och känner sig ganska nöjd med att vara det, men lite olika omständigheter leder till att hennes lärare och hela hennes skolklass från hennes första skoldag tror att hon är en pojke. En pojke som heter Simon.
I detta ljuvliga stycke teveserie är könsrollerna verkligen omkringkastade. Simones mammas nya pojkvän är rädd för höjder och är avgjort den mest stereotypt feminina karaktären i serien. Simone själv kommer försent till skolan, slåss, retas, tar plats och låter ingen trampa på henne. Och hennes strävan efter att upprätthålla bilden av henne som pojken Simon leder till helt fantastiska scener där hon går på stan och härmar andra pojkars kroppsspråk och liknande.
Ah, den är så varmt rekommenderad! Inspelad 1989 och baserad på boken med samma namn, skriven av Ulf Stark 1984. Ljuvlig, härligt queer och före sin tid. mm!
//Siv
Siv här. Livet förändras, både jag och Edina byter hårfärg och min inspiration till att skriva i hbtqfint kommer och går. Och inspirationen knackade på dörren hos mig just precis idag.
Jag tänkte att jag skulle skriva om kanske världens bästa barnteveserie Dårfinkar och Dönickar. Det är en serie i sex delar som handlar om tolvåriga Simone, som tillsammans med sin mamma flyttar till ett nytt ställe och börjar på en ny skola. Simone är en flicka och känner sig ganska nöjd med att vara det, men lite olika omständigheter leder till att hennes lärare och hela hennes skolklass från hennes första skoldag tror att hon är en pojke. En pojke som heter Simon.
I detta ljuvliga stycke teveserie är könsrollerna verkligen omkringkastade. Simones mammas nya pojkvän är rädd för höjder och är avgjort den mest stereotypt feminina karaktären i serien. Simone själv kommer försent till skolan, slåss, retas, tar plats och låter ingen trampa på henne. Och hennes strävan efter att upprätthålla bilden av henne som pojken Simon leder till helt fantastiska scener där hon går på stan och härmar andra pojkars kroppsspråk och liknande.
Ah, den är så varmt rekommenderad! Inspelad 1989 och baserad på boken med samma namn, skriven av Ulf Stark 1984. Ljuvlig, härligt queer och före sin tid. mm!
//Siv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar